rättsmedel för snarkning cialis Sun utslag rättsmedel viagra rättsmedel ordbok

Ett klassiskt bryt

Ibland händer det bara. Saker samlas på hög och tillslut får man ett riktigt bryt. Jag gillar ordet. Jag tänker mig det som att regissören i livets teater plötsligt bara skriker – BRYT!!! och sedan stannar allting upp. Nu är det nog, vi behöver samla ihop oss inför nästa scen. Eller ta om den som just utspelade sig och göra den annorlunda.

Jag har haft en ganska lång period av jobb utan paus, det har varit Falkenbergs matdagar och tre av medarbetarna sjuka samtidigt, vad är sannolikheten för det? Igår var det den fjortonde arbetsdagen på raken, och när kassan i bageriet började krångla på morgonen var det nog. Jag vet inte hur många gånger i sommar jag legat på knä och dragit ut olika sladdar ur olika routrar och små plastpluppar för att få kvittoskrivare och kontrollenhet och fan och hans moster att kommunicera med varandra. Nu var tålamodet slut. Riktigt jävla skitslut.

Precis då ringde en journalist och var lite irriterad för att jag inte hade svarat på mejl som hon skickat dagen innan. Det gällde en intervju till tidningen Företagaren, och frågan var vad jag som företagsledare önskade mig av en ny regering? Jag hävde ur mig ett och annat som inte riktigt lämpar sig för tryck. Jag var så arg på den där nya skitregeringen att tårarna sprutade. Hur den nu kommer att se ut, det vet vi ju inte ens. Hursomhelst är det för mycket regler och personalliggare och arbetsgivaravgifter och sjuklöneansvar och det finns inga politiker som förstår och snart har vi alla jobbat ihjäl oss och då blir det inga skattepengar till välfärden, fattar ni inte det?

Dagen fortsatte i samma stil. Tårarna droppade oavbrutet, ner i degblandaren, över bakbordet, på kavlingsmaskinen. Klockan ett åkte jag till Folktandvården i Falkenberg, bara för att upptäcka att jag tagit fel på tid för lagning av en tand. Det blev 1000 kronor i straffavgift och jag fick vända hem med hål både i tanden och plånboken. Aningens pinsamt med tårar i receptionen, men ändå värt det eftersom jag lyckades få ny tid redan nästa dag.

blomvaser_1543

Men vet ni vad jag mer fick? En jättefin flaska vin och vackra nyponkvistar från mina medarbetare som ville tacka för den här sommaren. Det kändes så overkligt att få den presenten just på den dag då jag tyckte att jag förtjänade det som allra minst.

blomma_bmg_1561

Idag kändes det bättre. Det har varit en lagom lugn jobbdag i sällskap med pärlorna Anneli och Annsi på Borgmästargården. Jag har serverat och diskat och stått vid espressomaskinen. Varit lättad och glad till sinnes. Det är verkligen som när solen bryter fram efter ett välbehövligt regn.

sara_folktandvarden_1563

Och så kom jag iväg till tandläkaren och fick lagat min tand. Det var så rofyllt att få luta sig tillbaka i tandläkarstolen, bli ompysslad med bedövningsspruta, känna vibrationerna från borren och höra den där lilla plastkringlans sörplande ljud under tungan. Tänk att det kan gå så långt att till och med en lagning hos tandläkaren blir som att gå på spa. Jag betalar med glädje den extra tusenlappen i straffavgift, jag har råd och pengarna kommer säkert till nytta.

blommor_1567

Hemma igen stod ännu fler vackra blommor på middagsbordet, från Karin i bageriet. Så fina människor jag har omkring mig, det betyder allt.

Jag berättade på sociala medier om min skitdag igår och fick så många omtänksamma och kloka kommentarer. Det verkar som att berättelsen om brytet är viktig. Det är människor som försöker bryta sina mönster vi vill höra om, inte de som håller masken. Den senaste tiden har jag faktiskt jag provat att vara lite mer rak i vissa lägen. Det var till exempel en som frågade om jag kunde hålla ett föredrag för ett gäng tjejer om mitt fantastiska och inspirerande karriärbyte. Jag svarade att mitt liv har samma problematik som många andras och att jag tyvärr inte kunde leva upp till deras bild. Kanske ville de ändå höra den osminkade versionen? Ja, det ville hon faktiskt ännu hellre, rörd och tacksam över mitt ärliga svar.

Nu vill jag inte måla upp livet som en tragedi. Det går upp och ner, och i cirklar för det mesta. Vi gör lätt samma gamla misstag om igen, och så börjar vi på nästa varv. Men om jag ska ta om den här scenen, vad gör jag annorlunda nästa gång? Det är värt att fundera på när tårarna har torkat.

Pesto på grönkål och brödsmulor

pesto_6G8A7525

Här ska ni få receptet på den improviserade peston som jag gjorde på Falkenbergs matdagar igår. Jag hade tjugo minuter på kunskapsscenen till mitt förfogande, och jag ville använda dem till att inspirera och berätta om allt gott som går att göra av överblivet bröd. Jag hade tagit med mig basilika hemifrån trädgården, och fick ett knippe grönkål av mina vänner på Källdalens Trädgårdar som ställde ut mittemot scenen. En traditionell pesto består ju av pinjenötter, basilika, vitlök, olja och parmesanost. Men varför ska vi importera dyra nötter när det finns härliga smulor av surdegsbröd? I det här receptet använde jag ströbröd av Solhagas Fyra frön, som har en fin smak av rostad vallmo, sesam, solros och pumpafrö. Och istället för parmesan tog jag en torr bit bondost från Skrea Ost som jag hittade i kylen.

Panzanella

panzanella6G8A7511

Rädda brödet, det är Solhagas tema på årets upplaga av Falkenbergs Matdagar. Jag har så många blogginlägg planerade om gamla brödkanter att jag inte vet var jag ska börja, men vi betar av det nu under hösten tänkte jag. Det kommer så mycket idéer hela tiden. Igår stod jag på kockscenen tillsammans med Lisa Lemke och Sandra Mastio med fin assistans av Christoffer från livsmedelsprogrammet på Falkenbergs gymnasium. Vi pratade om allt möjligt gott man kan göra av gamla brödkanter. Lisa lagade panzanella på gårdagens levain, och jag bakade äppelkakan som jag bloggade om igår. Panzanella är alltså en toscansk brödsallad, och något av det absolut godaste man kan göra av gårdagens bröd.

Äppelpaj på räddade bullar och trasiga kolakakor

paj_kamin6G8A7465

Imorgon drar det igång för tredje året i rad – Falkenbergs Matdagar. Klockan 18 ska jag stå på scen med Sandra Mastio och Lisa Lemke, en av den personer som inspirerade och peppade mig att starta bageriet. På Rådhustorget finns en kockscen, där ska vi baka och laga mat och prata om något som ligger mig väldigt nära – att rädda brödet. Jag kommer att baka den här äppelkakan, som min granne Hiltrud bjöd på när jag fick vara med på ett möte med Slöinge Hembygdsförening. I min tappning byter jag ut hälften av sockret och hälften av mjölet i receptet mot vetebrödsströ. Vi råkade köra en vetedeg för länge häromveckan, vilket gjorde att bullarna sprack och blev så fula att de inte kunde säljas. Men inte kan man slänga så fina råvaror, och smaken är det ju inget fel på. Så vi lade dem på tork och malde sedan i ströbrödskvarnen.

Asigebröd till Hagbard och Signe

asigebrod6G8A7435

Nu var det ett tag sedan ni hörde från mig. Efter att sommaren ebbade ut har jag bara försökt vila så mycket jag kan för nu väntar en månad med marknader nästan varje helg. Jag brukar vara väldigt försiktig med att planera in saker precis efter högsäsongen, för jag vet hur slutkörda vi alla brukar vara. Men just i år tackade jag ja till precis allt för att säkra årets resultat. Jag räknade ju med att Solhaga skulle tappa intäkter när vi slutade leverera till ICA. Men det blev tvärtom, vi ökade istället. Hursomhelst känns det bara roligt nu att vi ska vara med överallt, och vi kan anställa två nya nu under hösten. Första festligheten ägde rum nu i helgen, då bygdespelet Hagbard och Signe hade premiär vid fornminnet Hagbards Galge i Asige. I pausen kunde teaterbesökarna handla på den lokala marknaden där vi lokala mathantverkare ställde ut. Helgen till ära hade vi bakat ett bröd, så som man kunde tänka sig att det smakade på Hagbard och Signes tid.

Smulpaj i skördetid

paj_tallrik_6G8A7420

Skördetid. Kanske ett av de finaste ord jag vet efter den här torra sommaren. Idag har det regnat, haglat och åskat om vartannat, och jag är glad för varenda droppe. När man bor som vi ute på landet hör man så många historier från bönderna runt omkring, oro över hur det ska gå med skörden och foder till djuren i vinter. Grillförbudet som gör att folk helt plötsligt köper bara hälften så mycket kött i gårdsbutikerna. Men just nu lägger jag oron åt sidan och är glad över allt som går att skörda i trädgården. Myra tycker att vi bakar alldeles för lite hemma, och det har hon alldeles rätt i. När jag kommer hem från långa dagar i bageriet är det inte direkt bakning som har högsta prioritet om man säger så. Men idag har jag lovat henne att vi ska baka hemma en gång i veckan och turas om att bestämma vad det ska bli. Äppelpaj var hennes första önskemål, och eftersom vi har ett överflöd av äpplen passar det ju extra bra.

Om kaffet

kaffekanna6G8A7343

Det händer ganska ofta att vi får fina kommentarer om vårt bryggkaffe på Solhaga, av gäster som tittar in i bageriet just för att säga hur gott det var. Men inte alla är postitiva. “Lägg på lite bönor för det var alldeles för svagt. Läser ni inte era recensioner, där klagar flera på det svaga kaffet.” skriver en besökare, och i det här inlägget vill jag berätta lite mer om kaffet från Slöinge kafferosteri. Och om varför vi inte kommer att byta ut det.

Bovetepannkakor till frukost

bovetepannkaka6G8A7356

Hur får man energin att räcka till när den behövs som mest? Som jag berättade i förra inlägget har vi ökat bortom förväntningarna och det betyder också att vi är för få som jobbar här på Solhaga. Att rekrytera och skola in nya medarbetare mitt i kaoset är väldigt svårt, så Ante och jag har fått rycka in extra. I mitten av juli märkte jag att det skulle krävas radikala grepp för att jag skulle kunna gå stark igenom sommaren och ha ork kvar till allt roligt i höst. Jag ramlade över en bra bok, Hälsorevolutionen av Maria Borelius. Hon skriver om hur man hittar fram till en antiinflammatorisk livsstil, och det är samma spår som jag varit inne på tidigare. Jag har alltid varit skeptisk till dieter och tänkt att lagom är bäst. Men i det här fallet bestämde jag mig för att lägga om helt, eftersom min tillvaro faktiskt är extrem. Här kommer receptet på min favoritfrukost just nu.

Rekordsommar

massafika_1181

Det blev inte bloggat i juli, inte en chans faktiskt. Solhagas servering ökade med fantastiska 35% mot förra året, och det var vi inte riktigt beredda på. Nu är vi inne på de sista riktigt intensiva dagarna, sedan lugnar det sig lite. Jag är så stolt över mig själv och alla som jobbar här. Att vi har klarat att hålla ångan uppe, brödhyllan något så när full och disken överbelamrad med många sorters godsaker. Jag har alltid gillat det där läget där vi tänjer på gränserna till det omöjliga. Men samtidigt oroar det mig lite, och vissa gånger den här sommaren har jag tänkt för mig själv att nej det här går inte. Solhaga som från början var tänkt som ett bageri, har blivit ett fikaställe.

Juli börjar med yogagröt och ett djupt andetag

yogagrot6G8A6797

Idag är det första juli, och yogagröten till frukost har en extra stor symbolisk betydelse. Just idag träder den nya lagen om personalliggare i kraft. Gröten är från boken Yogamat som jag fick av en vän. Jag gillar den för att den inte är sådär kletig som vanlig gröt, utan fräsch och tuggig. Och med en stabil mage klarar man det mesta.

Sida 1 av 7512345»...Sista »