För  några månader sedan fick jag ett nyhetsbrev per e-post från IKANO bank. Vill du bli redaktör i vår nya kundtidning? löd rubriken, och jag tänkte att nej, det där jobbet som kundtidningsredaktör har jag ju lämnat bakom mig. Men sedan kom jag på mig själv med att gå och fundera på vad mitt nummer skulle handla om. Till slut skrev jag ett brev till IKANO bank, och fick svaret att de fastnat för min historia bland alla hundratals som skickat in.

För två år sedan fattade Ante och jag några annorlunda och ganska drastiska beslut. Vi bröt upp från vårt gamla liv och byggde något helt nytt. Jag har fått höra många berätta om sin önskan att våga förändra. Satsa på musik, bli trädgårdsarkitekt, starta egen advokatbyrå. Men så kommer det praktiska in i bilden. Man tar ju en risk. Och tillvaron kanske redan är bekvämt ordnad med fast jobb, lagstadgad semester, bra lön och allt det där som man ger upp i det ögonblick man hoppar utför stupet.

Jag tycker att den ekonomiska aspekten av det hela är väldigt intressant. Nästan alla som har drömmar anger bristen på pengar som det främsta hindret för att komma vidare. Men det måste inte vara så, därför ville jag berätta om hur vi tänkte och planerade för att kunna sätta igång drömprojektet Solhaga Stenugnsbageri. Du som inte har fått tidningen i brevlådan, ladda hem pdf-en och läs!

Jag blir ibland lite chockad över hur många som vill höra min historia. Allt från hembygdsföreningar och kvinnoklubbar till stora dagstidningar och magasin. Men samtidigt inte, jag tror att den relaterar till så många ouppfyllda önskningar som folk går omkring och bär på. Jag har också varit där, med en gnagande förnimmelse av att vara oförlöst på något sätt. Jag önskar verkligen alla människor att få hitta sitt rätta element. Som fisken i vattnet. Därför berättar jag gladeligen.

Snart kommer till exempel ett reportage om Solhaga i  Expressens matbilaga Mitt kök. Frilansjournalisten Maria Zihammou och fotograf Stefan Edetoft tittade förbi i fredags.

Stefan fotar medan Tilda serverar några snälla fikagäster som ställde upp på bild.

Maria fick en pratstund med Gustav.

Och dagen efter kom fotograf Cecilia Möller och tog jättefina bilder. Var de hamnar får jag återkomma till…

Och mitt i alltihop fick jag besök av Karin Lorin, en bagarsyster som förverkligat drömmen om ett bageri, hemma på gården. Det var så kul att äntligen få träffa henne i verkligheten! Jag har följt hennes blogg och arbetet med att bygga Boställets Vedugnsbageri i Maspelösa i Östergötland. Så fort jag får chansen tänker jag åka dit.