Min kunskap om gamla bakugnar är skrämmande liten. Jag vet inte ens om jag har tänt en brasa själv någon gång. När sotaren var här fick han till och med förklara hur det går till att baka i stenugn. Att man först eldar inne i själva ugnen, sedan rakar ut glöden och därefter sätter in bröden. Själv trodde jag att själva elden skulle brinna i något annat utrymme, typ under ugnen. Ja, ni hör ju själva vilken nivå jag befinner mig på.

Strax till vänster om ugnen är några murstenar lösa. Det är säkert någon som har brutit sönder ugnen för att få loss tegel till något annat byggprojekt, tänker jag. Nej då, där har tvättgrytan stått, får jag veta av grannen (som råkar jobba som länsantikvarie).

På väggen till höger hänger brödspade, en träraka och något som för mig ser ut som en pinne med halm på. För hundra år sedan visste säkert alla vad den hette. Typ askfösare, stråmeja eller glämming. Jag blir melankolisk och tänker på all kunskap som försvunnit med alla de människor som har bakat och nu inte finns mer. Tittar på pinnen med halm och känner mig som en riktig amatör. Men samtidigt helt övertygad om att mitt stenugnsbröd kommer att bli fantastiskt. Jag räknar kallt med att det här kommer att gå hur bra som helst.