Jag tål det mesta. Jag har stått i byggdamm och rivit golv. Jag har burit sten, packat asbestskivor, sölat ner mig, fått skärsår, hyrt släpkärror och kört ensam till tippen i ösregn. Inga problem.
Men idag var det dags att börja måla pärlsponten som ska upp i taket. Det låter väl trevligt? Jag har övertalat Ante att hoppa över det här med linoljefärg, just i taket i alla fall. Med akrylfärg räcker det nämligen med två strykningar istället för tre, plus att det torkar på nolltid. Dessutom har jag köpt en jättekäck grundfärg som även täcker kvisthålen, det har Ringströms i Falkenberg lovat.
När barnen har somnat går jag ut i bageriet och sätter igång. Jag rollar på färgen och stryker sedan med pensel. Efter ungefär en timme har jag målat 6 jättelånga bitar. Jag räknar hur många paket som återstår och inser att det är 354 bitar kvar. Jag börjar nästan grina och tänker på arga snickaren. Hur många år tar det här? Borde jag skaffa en större roller? Kan någon köra mig till i-landsakuten? Till råga på allt råkar jag kladda färg på en tröja som tillhör en av snickarna. Han kanske blir jättearg? Tänk om han har fått den av sin mormor?
Nej, nu gäller det att lugna ner sig. Jag tänker en stund och kommer på tre bra saker med situationen:
1. Jag behöver inte måla pärlspont som redan sitter uppe i taket och slipper alltså livslång nackspärr
2. Tänk vad många intressanta P1-dokumentärer jag hinner lyssna på
3. Det kommer att bli världens snyggaste bageri.
Sara bakar 
Med viss erfarenhet från att måla spont i större mängder kan jag berätta hur vi gjorde – sponten lades upp på pallbockar, ungefär 6-8 st i bredd så det bildar ett stort flak. Rolla på färg så det täcker. Lägg sen ribbor tvärs över sponten och lägg upp ett nytt flak spont ovanpå ribborna. Upprepa tills lasten är så hög att man inte når att måla mer. Låt torka. Andra strykningen görs på samma sätt, men på nya pallbockar dit man lyfter över den målade sponten. När andra strykningen torkat finjusterar man med pensel där det behövs.
Det är ju så käckt med pe-ett. När du målat klart alla fibrerna så kan du allt! Upprepning är all kunskaps moder. Vi skulle kunna rap-rappa hela veckans program om du vill, tillsammans, i början av det nya året. Vi kan väl tänka på saken. Som jag tänker på Telenor …
Hojta till om du behöver hjälp och sällskap!
Nästa vecka kan jag nästan hela tiden, i alla fall på eftermiddagar så jag har barnvakt för den ”lille satelliten” är svår att ha med på sådana äventyr… ;-)
Bea, det hade varit fantastiskt att få sällskap. Om så bara för några timmar. Vi får se hur långt jag hinner de närmaste dagarna, om jag har panik nästa vecka vecka så ringer jag!