Tvåhundraåtta dagar. Så lång tid tog det att bygga bageriet. Det känns väldigt länge sedan jag satt där på stallgolvet med kofoten. En helt annan tid. Ibland kan jag få för mig att alltihop bara var en dröm, att det fortfarande är snickarbod och garage där ute.

Men i går blev det verkligen färdigt. JB och Peter var här och satte dit kronan på verket – fönstret mellan butiken och trågningsstationen. Med två etsade glas från 40-talet som grannen Maries pappa Bertil för länge sedan lagt undan i sitt glasmästarförråd, i väntan på att de en gång skulle hitta sin rätta plats.

Jag ritade in fönstret på ett ställe där alla som befinner sig i bageriet skulle kunna se dem. Och nu sitter de där, mannen som skördar och kvinnan som binder kärvar. Glasen gjordes på 40-talet på Sejdes Glasmästeri på Sprängkullsgatan 19 i Göteborg (för övrigt exakt den adress där jag gick journalisthögskolan på 90-talet, konstigt hur saker hänger ihop). Nu blir det bollförbud i bageriet, här ska inte kastas så mycket som en endaste liten fralla framöver.

Varsågoda, här kommer filmerna som visar före (13 september 2010) och efter (tidigt i morse):

Intensivt och hårt jobb har det varit, ni kanske har noterat att jag ser lite sliten ut på filmerna. Men nu är skylten uppspikad och röda bilen från JB Bygg har lämnat Solhaga. I dag har jag äntligen fått vara helt ledig och rutinerna i bageriet rullar bättre för varje vecka som går. Vi trodde ju att det skulle bli en lite lätt smygstart så här i lågsäsong. I stället blev det full fart direkt och det känns. Man blir ganska trött i benen, men varm i hjärtat.

Nu väntar vi på att marken ska bli lite mjukare så att killarna från Veka Entrepernad kan komma och fixa parkeringsplats och fingrus. Och så att lökar och pioner orkar titta upp i rabatten, och så att kaprifolen börjar klättra på stuprännan.