Den här veckan hittade Bea på ett ljust dinkelbröd med honung, olivolja och stor andel vetesurdeg. För att brödet inte ska kännas alltför syrligt bryter man av smaken med honung och olivolja, som ger saftighet åt brödet. Det blir ett väldigt trevligt inkråm och många kunder tyckte att det här var det godaste bröd vi bakat hittills.

Lite knivigt blev det dock i onsdags när jag höll på med lite för många saker samtidigt och råkade hälla i vattnet två gånger i blandaren. Vi fick improvisera och tillsätta mer mjöl, olivolja och honung. När jag trodde att allt var fixat toppade jag det hela med att räkna fel och hälla i dubbelt så mycket salt som det borde varit. Men med lite trixande gick det till slut, det blev en helt enorm jättedeg som vi bakade ut i alla möjliga former och storlekar.

300 g vatten
880 g siktat dinkelmjöl
670 g vetesurdeg
40 g olivolja
8 g jäst
70 g honung
30 g salt

Blanda allt utom salt, cirka 6-8 minuter långsamt. Tillsätt salt och kör lite snabbare i cirka 2 minuter. Låt degen vila i plastlåda i två timmar, vik ihop två gånger under tiden. Dela degen i tre bitar, slå upp till avlånga limpor med skarv neråt i mjölade korgar. Om du inte har en korg går det bra med mjölad handduk i en skål, huvudsaken är att den veka degen får stöd under jäsningen.

Värm ugnen till 250°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande, sätt in dem i ugnen och spruta in vatten. Sänk till 225° och grädda i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader.

Några glimtar från veckan som gick:

Anna på Slöinge Pensionat kom och muntrade upp oss med en smarrig smörgåstårta gjord på vårt eget levainbröd. Mycket gott!

Jag har varit på stadsbyggnadskontoret för att förhöra mig lite om hur vi skulle kunna bygga vidare på Solhaga, bokstavligt talat. Trots prickad mark och fornminnesmärkning på delar av tomten verkar det inte helt omöjligt. Just nu är det verkligen bara lösa funderingar, men det är någonstans där det måste börja. Och det är lika bra att tänka efter i god tid, för helt plötsligt kan det komma en dag då man vill sätta spaden i jorden.

Jättefina grindar till salu på Antikstället, men var ska jag ha dem?

Ja, inte är det på vinden i alla fall, för där ska jag snart röja upp. I mitten av september kommer JB och Peter tillbaka, och då börjar projekt vindsvåning. Jag som gillar det här med ordning och raka linjer förstår egentligen inte hur jag har kunnat leva i detta kaos sedan vi flyttade från Göteborg. Men vi hade ju ett bageri att starta, så det fick helt enkelt bara vara så här.