Man brukar säga att året då man gifte sig eller fick barn var de största i livet. För oss kommer även 2011 att vara väldigt speciellt. Det var året då vi gick från förfallet uthus till etablerat bageri med tre anställda. Jag tittar igenom bilder och pressklipp från året, men kan nästan ändå inte förstå att det är sant.

En sak är i alla fall helt säker – det hade aldrig gått utan några helt makalösa personer som har varit med vid bakbordet, bakom kassan, framför ugnen, bakom ratten i leveransbilen och med näven nere i mjöliga golvbrunnar. Ett mycket varmt tack till Ante, Gustav, Bea, Mette, Anna, Mathilda, Louise, Tilda, Inger, Karin, Moa och Göran!

Några glimtar från året:

JANUARI. Jättestor artikel i Göteborgsposten om att leva sitt drömliv. Några veckor kvar till premiär och jag är helt säker på att bageriet kommer att gå bra. Men jag har ändå ingen aning om vad som väntar i den där verkligheten.

Gustav blir bagerichef, flyttar in i bagarvåningen och startar surdegen som ska ge jäskraft åt tusentals bröd under det kommande året.

PREMIÄR 16 FEBRUARI. Herregud, jag har öppnat ett bageri. TV4 är här och filmar. Vi har gissningstävling på hur många kunder som kommer att dyka upp, men tappar räkningen någonstans vid 125.

Och kunderna fortsätter att strömma till även efter premiären. All denna kärlek från andra sidan disken håller oss igång trots dagar och nätter av stenhårt arbete. Fina Tove (alias Huskorset) tycker det är så fint i bageriet att hon skrattar och gråter om vartannat.

MARS. Knappt en månad har gått och vi är redan på topp, enligt Ronja, 6 år.

Man blir inte direkt tjock av att jobba i bageri, det är ett himla spring hela tiden. Gustav lägger på lite extra grädde på min frukostsemla.

APRIL. Påsken blir vår första stora helg med riktigt stora volymer. Tur att Mathilda har börjat och kan hålla ställningarna i kassan.

MAJ. Bakom varje framgångsrik mamma står ett barn och blänger. Det är den verkliga baksidan av det här entreprenörslivet och den stora taggen i hjärtat. Jobbet och privatlivet flyter ihop i en enda röra och barnen får en annorlunda uppväxt på gott och ont.

JUNI. Vi tar en veckas paus med Myra och Max på Kreta.

JULI. Jag har fått många nya matvänner som jag uppskattar otroligt mycket. Mikael Jidenholm på Ugglarps Grönt är en av dem. I början av juli tog han oss med på en smakrunda på stranden. Med på flaket är även Gustav och min kära Bea som alltid ställer upp vad som än händer.

Jag minns inte så mycket av sommaren. Den mest extrema högsäsongen slog till i mitten av juli och höll i sig i tre veckor. Ändlösa dagar av bakning, värme, kö i butiken, tomma brödhyllor, vänner som kom och som jag inte hann prata med…. men jag tror att vi hade väldigt roligt också. Belöningen kom framåt kvällen, i form av Ante som dukade fram under äppelträdet.

Myra fyllde 6 år och önskade sig en ponnyslottstårta.

AUGUSTI. Några av vännerna som jag ringt för sällan och sett för lite av rövade bort mig på tvångspicknick. Jenny, Erika och Josefine.

SEPTEMBER. På kurs med Jan Hedh på Printz Bageri i Stallarholmen. Randen på berlinermunkarna måste vara minst två fingrar bred, annars klarar man inte gesällprovet.

OKTOBER. Dags att se om vårt eget hus, nu har vi bott bland flyttlådor lite för länge. Råvind ska förvandlas till mysiga sovrum, allrum och nytt badrum. Det visar sig att taket är kass, så vi river alltihop.

Vi har det lugnare i bageriet under hösten, och passar på att fräscha upp oss. Gustav, Bea, Ante och jag på springtur med löparcoach Fredrik Ölmqvist i Knobesholm.

NOVEMBER. Drömlivets baksida en kall novembermorgon. En sopsäck har läckt deg rakt ut i gatan. Bara att ta fram spaden och bita ihop.

DECEMBER. Julavslutning i bageriet dagen innan vi stänger för semester. Bea, Ante, Tilda, Gustav och jag firar första året med champagne och goda ostar.

Och högen av pressklipp växer. Mitt liv har blivit en vuxensaga människor aldrig tröttnar på att höra. Det var en gång en flicka som sade upp sig från sitt jobb… Både Expressen och Hallands Affärer formulerar rubrikerna som att det gäller att våga. Det är intressant. För vad är egentligen tryggt och säkert? Att rulla på i samma hjulspår och inte utforska det nya?

Folk frågar mig ibland om jag ångrar steget vi tagit, och jag svarar nej utan tvekan. Därmed inte sagt att det här nya livet är en rosendröm, långt ifrån. Det innebär stora uppoffringar och overkligt mycket arbete. Men en skön trötthet framåt kvällen, och en känsla av att jag har skapat något  gott för andra människor utifrån det jag brinner för.

Till sist ett stort tack till alla er som följt bloggen, jag blir så glad för era brev och kommentarer. Jag önskar er allt gott 2012!