Alltid när Jan Hedh har visat någonting på hantveksbagarkursen brukar han avsluta med att titta upp från bakbordet och säga med sin mullrande skånska basröst att ”ja, och se där har vi en perfekt croissant”. Eller vad det nu är han visar. Allt blir perfekt, varje gång. Jag kanske inte riktigt har samma självförtroende, men just nu skulle jag nog vilja säga att här har vi det perfekta festbrödet. Eller picknickbrödet. Eller tilltugget. Den här focaccian bakade vi som veckans bröd på Solhaga för ett par veckor sedan, och den blev så mäkta populär att vi numera bakar den både fredag och lördag. Enkelt är det också, och går att variera med alla möjliga godsaker i degen.
500 g vatten
80 g olivolja
870 g vetemjöl
25 g salt
10 g jäst
10 g rosmarin
Blanda vatten, olivolja, vetemjöl och jäst till en smidig deg i degblandare, cirka 8 minuter på långsam hastighet. Tillsätt saltet och kör lite snabbare i 5 minuter. Allra sist tillsätter du rosmarin på långsam hastighet ett par minuter.
Låt degen vila i en plastlåda med lock i tre timmar. Vik ihop den 2–3 gånger under tiden. Ju lösare deg, desto fler vikningar för att den ska ta form. Olja en långpanna eller form med massor av olivolja. Lägg degen i formen och tryck försiktigt ut till en jämn platta. Tryck ner oliver, rödlök, cheddar i tärningar och annat som du gillar. Pensla slutligen med olivolja.
Låt focaccian jäsa i rumstemperatur tills den är klar, eller i kylen över natten. Baka av i 265° i cirka 20 minuter.
Focaccian kan med fördel avnjutas till en tallrik pasta all’Arrabbiata, som vi blev bjudna på häromsistens hemma hos familjen Kassel i Ugglarp under en av våra båtfixarhelger. Vi impulsshoppade ju en gammal träbåt i höstas tillsammans med dem utan att vi egentligen kände varandra. Men det gör vi ju numera tack vare diverse goda middagar och slipstunder nere i Stensjö hamn.
Vi passade på att inspireras av deras nya växthus också, byggt på ett väldigt enkelt sätt i både trä och glas. Bli inte förvånad om det poppar upp ett liknande på Solhaga, vi måste bara komma över byggtröttman först.
Ante och vår vackra P28 Astarte, i väntan på sjösättning för ett par veckor sedan. Det blev några turer innan hon kom i vattnet, det blåste för mycket, hamnen var för grund och kranen var för svag för att orka lyfta henne. Men nu ligger hon och guppar så fint och jag längtar så efter att komma ut på havet!
Bild från i höstas när hon låg i Kullavik hos sin förra ägare.
Sara bakar 
Du kan ju inte skriva ”pasta all’Arrabbiata”… utan att man börjar tänka på Eddie Izzard och sen kan man ju inte läsa längre…. så nu får vi aldrig veta hur det gick med P28an.
Ante och Astarte.
Hejsan,
En liten fråga. När du viker degen, lägger du upp den ett mjölat bord eller viker du i lådan?
När jag använder bordet känns det som att man arbetar in en massa extra mjöl..
Skulle uppskatta några tips..
Jag viker för det mesta i lådan, för att det är enklare. Om du har en väldigt vek deg kan den vara svår att vika i lådan, ta då upp den på bordet. Var inte rädd för att mjöla ordentligt både under och ovanpå degen, det kommer att absorberas. Men ta gärna hjälp av en spackelspade om du vill få bättre grepp och mindre kladd. Förstår din oro för det extra mjölet. Men det är egentligen först när man slår upp bröden som man vill hålla bordet så rent som möjligt för att undvika ovälkomna stråk av mjöl inne i brödet.