Den här toscan är kronan på bakverket, med hela nötter och mild kolasmak. På Solhaga använder vi den både på mazariner och på Moas nya Toscabulle som är den här veckans godaste nyhet.

100 g smör
100 g grädde
100 g socker
100 g honung
90 g valnötter
90 g hasselnötter
90 g hackad eller hyvlad mandel

Smält smöret på svag värme. Tillsätt honung, socker och grädde. Blanda och låt sedan koka ordentligt udner lätt omrörning till 116°, det ska vara en tjock kolaaktig smet med gyllene färg. Det är säkrast att mäta med en sockertermometer för att få perfekt resultat. Blanda nötterna i en skål och häll den kokande smeten över och rör om. Förvara toscan i en väl försluten burk tills du tänker använda den. Exemnpelvis till en toscabulle:

Vetedeg
500 g kall standardmjölk
1100 g vetemjöl med hög proteinhalt
200 g socker
200 g mjukt smör
50 g jäst
8 g salt
15 g grovmalen kardemumma

Smörfyllning
200 g mjukt smör
100 g strösocker
100 g farinsocker

Lös jästen i mjölken. Tillsätt resten av ingredienserna och knåda i maskin 20–25 minuter, eventuellt längre om det behövs. Degen kan upplevas som väldigt kladdig i början, men den kommer att gå ihop om du knådar tillräckligt länge. Det är viktigt att degen är elastisk. Om du inte har en maskin, försök knåda ihop ändå och tillsätt så lite mjöl som möjligt. Ju mer mjöl desto torrare bullar.

Dela degen i två bitar, vik ihop dem till jämna klumpar som du låter vila i kylen i 30 minuter. Detta gör att degen spänner av och går lättare att kavla. Kavla ut varje degbit till en platta som blir cirka 40 cm bred. Bred på generöst med fyllning och vik ett treslag – degen ska bilda tre lager. Skär i strimlor, 60–80 gram styck eller ca 15 strimlor för varje längd. Tvinna strimlan och gör en liten knut. Lägg knutarna i bullformar på plåt och lämna rejält med utrymme mellan dem. Upprepa hela proceduren med nästa klump deg.

Låt bullarna jäsa till dubbel storlek. Värm ugnen till 230°. Pensla med ägg och lägg en klick tosca i mitten på varje bulle. Baka bullarna i 5–8 minuter eller till lagom fin färg.

Och apropå topping är det även dags för vår lilla familj att få ett ordentligt tak över huvudet. Efter fyra år har vi blivit något så när färdiga med att renovera Solhaga. Nu väntar vi bara på Falkenbergs Taktäckning som ska komma hit och kröna hela härligheten med finaste rheinzink.

Det känns verkligen som att vi börjar ett nytt kapitel nu. Det är precis tre år sedan jag startade den här bloggen, och två år sedan vi började bygga bageriet. Men färdigt blir det aldrig, och då menar jag på ett bra sätt. I måndags hade vi utvecklingsdag, jag, Moa och Bea, tillsammans med min mentor Birgitta Henning som har följt oss ända sedan vi började bygga. Vi åkte till Hushållningssällskapet på Lilla Böslid, där Birgitta valde detta kloka citat som bakgrund till sitt porträttfoto:

Hela min idé med Solhaga som företag går nämligen ut på att vi måste vara precis lika organiserade och välstrukturerade som vilket börsnoterat företag som helst, med tydliga roller och ansvar. Det låter kanske lite tråkigt, men det blir mycket roligare att jobba då. Man stannar upp med jämna mellanrum, backar ett steg och tar sedan nästa kliv framåt. Alla har idéer som måste tas till vara, och där är jag verkligen strukturfascist. Allt ska dokumenteras, listas, planeras och sorteras. Sedan får man ta en sak i taget.

Hela mitt huvud är sprängfullt av planer och drömmar. En av dem omfattar ett bygglov, stora skjutdörrar med spröjsat glas, eld i kaminen, varm valrhona choklad, fårskinsfällar och gnistrande ljus. Kanske färdigt till sommaren, absolut senast till julen 2013.

Tills vidare har vi bättrat på de lokaler som redan finns i verkligheten, och gnuggat bageriet rent in i minsta vrå. I dag var Calle från Anticimex här på inspektion och vi fick beröm för vår fina ordning.Personalrummet på vinden är numera ett trevligt ställe och inte längre en avstjälpningsplats för allsköns bakformar och annat bageribjäfs i en enda röra. Här uppe ska vi sätta oss om en liten stund och planera allt gott vi ska baka i höst.