Den här veckan blir Solhagas helgbröd ett samarbete med Ugglarps Grönt, som gått till final i Årets Leverantör på Dagligvarugalan i november. Inte konstigt alls, det är alltid en fröjd att ha med dem att göra. Där finns så mycket entusiasm, kreativet och ett driv som inspirerar.

Jag var lite sent ute med beställning av rödbetor igår, men Mikael Jidenholm kastade sig genast iväg ut på åkern för att plocka ihop tio kilo som jag fick hämta bara ett par timmar senare. Han är guld värd!

Här är Beas recept på ett härligt ljust surdegsbröd med dinkel, rödbetor och chèvre.

Rostade rödbetor
Ta 300 g rödbetor, låt rot, blast och skal vara kvar. Lägg dem på grovt salt i en långpanna och rosta i ugnen på 200° i 30–40 minuter, eller tills de är mjuka. Låt svalna, och skala genom att gnugga hushållspapper mot rödbetorna. Hacka dem i små bitar.

Degen
500 g vatten
450 g ekologiskt vetemjöl
425 g dinkelsikt
250 g vetesurdeg
20 g salt

Kör i 8 minuter på låg växel utan salt. Tillsätt saltet och kör i max 2 minuter. Gör glutentest och kör eventuellt lite till på låg hastighet, eftersom mjölet är ekologiskt och kräver lite varsammare behandling.

Låt degen vila i en plastlåda med lock i cirka 120 minuter, vik ihop degen två gånger under tiden. Dela degen i tre bitar på cirka 500 g och töj varje bit till en liten rektangel. Strö på hackade rödbetor och smulad chèvre (cirka 50 gram per bröd) och rulla ihop. Mjöla lite i skarven, och lägg limporna med skarven neråt i mjölad korg. Låt bröden jäsa några timmar i rumstemperatur eller en natt i kyl.

Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Sätt in bröden i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader. Öppna luckan några gånger mot slutet av baktiden för att bygga upp skorpan.

Å, vad det luktade gott av rödbetor i hela bageriet i dag. Här står Bea och rullar in rödbetor och chèvre i den fina degen.

Och så en liten minnesstund denna klara och vackra 11 oktober. Jag tänker på min pappa Daniel som gick bort för precis 14 år sedan. Jag saknar honom! Men är glad för att han gav mig musiken, som gör att jag nu kan sätta mig vid pianot och spela ”Har du sett herr kantarell” precis så som han spelade för mig när jag var liten. Och på så sätt uttrycka sorgen över att han försvann men också glädjen för att han fanns.

För ett par veckor sedan grävde jag upp en av höstanemonerna utanför bageriet, åkte till Göteborg och planterade den på hans grav. Det känns fint att pappa får ha en bit av Solhaga hos sig, han som tvångsmatade oss barn med kvalitetsbröd från Ehlers bageri i Saluhallen när vi egentligen bara ville ha sötlimpa. Du kommer att tacka mig när du blir äldre, var hans standardreplik, och visst fick han rätt.