Det bästa arbetspasset på Solhaga är lördag morgon. Bageriet är rent efter fredagsstädet, inget mjöl och kladd i trågarhörnet och inga degar som ska upp på bordet. Det är bara att baka av allt det där goda som glada människor snart ska köpa med sig hem och njuta av. I morse firade jag med att sätta en svart ros i håret istället för bagarmössan. Miljö & hälsa får ursäkta, men ibland måste man ha lite roligt.

Klockan 06.00 kulminerar lyckokänslan, för då börjar reprisen av Da Capo på P4. Underrubriken är bland legender och refränger. Programledaren Anders Eldeman berättar så trevligt om artisterna. Där finns Monica Zetterlund, Hasse&Tage, Ernst Rolf, Thory Bernhards och många andra som gjorde grammofonskivor, revy, film och operett före 1960.

Musiken förflyttar mig till någon annanstans i tiden, samtidigt som jag står framför glödheta ugnar och blir ett med hela Solhagasjälen. Låter detta helt flummigt? Kanske, men det är en härlig känsla!

Här är en av mina favoriter. Som utflyttad göteborgstös kan man inte annat än älska denna person, Sonya Hedenbratt.

Jag vet att det finns flera bagare i vårt avlånga land som tycker om Da Capo. Några som är lika barnsligt förtjusta som jag är Anna och Robert Schweitz på Annas Hembageri i Mariefred. Vi har blivit de godaste vänner genom hantverksbagarkursen för Jan Hedh. Robert och jag har till och med pratat om att vi ska börja önska låtar i programmet för att hälsa till varandra. Dags att göra verklighet av detta, känner jag nu. Innan jag startade Solhaga fick jag praktisera hos dem och just i dag kom Anna och hälsade på mig för första gången. Så roligt! Vi har så vansinnigt mycket att prata om att tiden inte räcker till.

Lång och mysig frukost med Anna.

Hon hade med sig vår gurus senaste bok, Sura degar söta bröd. Och tänka sig – i förordet skriver han bland annat om mig och Solhaga. Så fint av honom!