Redan tidigt i vårt förhållande myntade Ante uttrycket Projekt-Sara. Det är henne ni ser på bilden. Hon kommer varken att äta, dricka, sova eller svara på tilltal förrän allting är HELT FÄRDIGT OCH PERFEKT.

Det kan bli lite jobbigt både för mig själv och omgivningen när jag går in i dimman, men å andra sidan blir det mycket gjort. Utan den här överväxeln hade det knappast blivit något bageri till exempel. Den här gången var Solhagas veranda föremålet för min projektiver. Det var den som vi föll för när vi såg huset första gången trots att den var så förfallen och sned. Senaste tiden har jag varit helt besatt av tanken på hur fin den skulle kunna bli. Särskilt viktigt nu till högsäsgonen då cafégästerna behöver någonstans att sitta om det regnar.

En bild från 2009. Staketet hade ruttnat bort, och delar av ekstolparna fick lagas och rätas upp.

Efter förvandlingen. Panoramafönster från 50-talet är utbytt mot gamla fönster och dubbeldörrar från 1800-talet. Nytt staket och färgsättning i kittvit, grågrön och mörk järnoxidröd linoljefärg från Ottossons färgmakeri.

På Slöinge Prästgård hade jag sett att Thomas och Anne hade målat sitt verandagolv rutigt, med en ram runt. Mycket klassiskt och fantastiskt vackert. Jag började med att spackla sprickor och hål med hus-fix, inte svårt alls. Sedan köpte jag golvfärg och målade hela ytan med en liten roller. Färgen heter ljusgrå och det gick snabbt och lätt det också.

Sedan började det roliga. Jag mätte och räknade på hur bred ramen skulle vara, och hur stora rutor jag skulle kunna göra innanför den. Jag började med att rita upp ett rakt rutmönster att utgå ifrån. Sedan ritade jag ett kryss i varje ruta, och då uppstod det mönster som jag var ute efter. Det var lite knepigt att få ihop det, eftersom jag ville ha en rad med rutor exakt framför verandadörren.

Perfekt symmetri, men organiskt måleri. Här är det ingen idé att kladda med målartejp, jag gjorde allt på fri hand. Det viktigaste är att man satsar på en riktigt bra pensel. Jag hade en liten fönsterpensel och en pytteliten akvarellpensel att måla hörnen med. Den röda färgen är samma som verandans dörr och våra fönster, NCS 5536-Y81R. Om man tittar nära ser man att linjerna inte är helt perfekta. Och det är precis så det ska vara. Ännu snyggare kommer det att bli när golvet blir lite skitigt och slitet.

Och i vardagsrummet innanför pågick målning av verandamöblerna som vi hittade på Antikstället. Två lager linoljefärg orkade vi med i år, det är ju ganska lång torktid emellan. Nästa år kanske det blir ett tredje.

Håll i hatten för här kommer de – före och efterbilderna.

Före: Orakad och nyvaken make i fläckiga foppatofflor på sliten bänksoffa med galonsits. Ruffigt grönt betonggolv som inte målats på minst femtio år skulle jag tro.

Efter: Glad och snygg make med Myra på nymålad bänksoffa i kittvit. Vi tackar Urban på Antikstället, som ringde och sa att hande fått in en soffa som nog skulle passa hos oss. Den passade tamejtusan perfekt på millimetern!

Bordet från Antikstället är ytterligare en pusselbit i leken med diagonala linjer. Och spetsgardin Alvine från IKEA gör det hela ännu mer ljuvligt.

För att slippa springa fram och tillbaka med dynor och kuddar vid minsta duggregn klädde vi om soffan med textilvaxduk Linlook med vild blomma från Stoff & Stil. Den virkade kudden köpte vi på Kreta, den andra kommer från Indiska.

Rottingfåtölj Monet Chair från Sika design, som jag blixtförälskade mig i på In Out living, Stenalyckan i Halmstad. Med fotpall till. Å, jag är så glad för den!

Thomas från Prästgården kom förbi i sina allra finaste franska arbetarkläder och slog sig ner i nya rottingfåtöljen, glad över att ha bidragit med inspiration.

Alla trivs på den nya verandan. Pojken också.