Strax stänger vi bageriet för i år, och jag ska baka av några parmesanskruvar till två fina familjer som snart dyker upp. Här har ni receptet. Vill man göra det enkelt för sig går det naturligtvis att köpa färdig smördeg i affären, men tyvärr blir det inte alls samma sak. För er som inte lyckats hitta på något nyårslöfte har jag därför ett litet tips: Lova att alltid ha en hemmakavlad smördeg med äkta smör i frysen. Det går att göra så mycket roligt med den, och om ni lovar att ha den redo så lovar jag att komma med massor av smördegstips under det kommande året. Ok?

Smördeg
500 g vetemjöl
250 g vatten
75 g smält smör (osaltat)
1 äggula
3 g citronsaft
10 g salt (om du använder normalsaltat smör, ta bara 4 g salt)
425 g smör till kavling

Kör ihop allting, ganska snabbt utom smöret till kavlingen så att du får en jämn deg. Rundriv och platta ut lite lätt, plasta in och lägg i kylen i minst två timmar

Banka ut smöret med en kavel och vik det ett par gånger så att det blir plastiskt. När du är klar bör du ha en platta som är cirka 1 cm tjock. Men jobba snabbt så att det inte blir kladdigt. Kyl ner smöret en stund om det behövs, det bör ha samma temperatur och konsistens som degen när du kavlar.

Kavla ut degen till dubbelt så stor yta som smöret. Vik in kanterna och stäng till ordentligt så att smöret är ordentligt inneslutet. Kavla ut till en rektangel, cirka 1 cm tjock och vik ett treslag. Kavla ut en gång till och vik ytterligare ett treslag. Låt sedan degen vila en timme i kylen.

Ta fram degen, kavla två stycken treslag igen, och låt vila i kylen en timme.

Och sedan ytterligare en gång: Ta fram degen, kavla två stycken treslag igen, och låt vila i kylen en timme.

Dags för slutkavling. Kavla ut degen till cirka 3 mm tjocklek. Pensla med ägg, strö över parmesan och eventuellt lite sesamfrön. Skär 1 cm breda remsor, tvinna och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Baka av i 210° i cirka 15–20 minuter, se till att hela skruvarna har ordentligt med färg. Servera som tilltugg till bubblet!

Och enligt traditionen så här på årets sista dag kommer här en summering av 2013.

Vi var så fruktansvärt slutkörda när det här året började. Helt slut. Efter två år med euforiskt byggande och hårt jobb med att starta Solhaga Stenugnsbageri infann sig den stora baksmällan, kanske den djupaste svacka jag haft i mitt liv någonsin. Ante och jag åkte till Barcelona och tröstade oss med cava, tapas och insikten om att det förmodligen bara kunde bli bättre från och med nu. Vi orkade inte fatta några beslut om utbyggnader och allt möjligt annat som hängde över oss. Tiden skulle bara gå helt enkelt. Och det gjorde den.

Det var en fantastisk vinter vi hade. Hur mycket snö som helst.

Som alltid när man är riktigt trött är det bra att gå tillbaka till rötterna och fråga sig vad det egentligen är som får en att må bra. För mig är det musiken. Under våren var jag med i Nikolaikören och fick sjunga Karl Jenkins fantastiska Requiem lagom till påsk.

Med våren och ljuset började allting vända, sakta men säkert. Att Solhaga vann Bakslaget på Fredriksdals trädgårdar den 25 maj piggade verkligen upp.

Vi åkte till Mallorca och åt ännu mera tapas. Det hjälpte också.

Sommaren närmade sig och jag, som inte orkat göra en millimeter utöver det allra mest nödvändiga, fick plötsligt lust att måla verandagolvet. Projekt-Sara var tillbaka.

Högsäsongen kom och trädgården fylldes av glada och lediga människor.

Och lika idylliskt och vackert som det var på utsidan…

… lika skitigt och kaotiskt var det i trågarhörnet där hundratals kilo deg per dag skulle blandas och bakas ut. Men roligt hade jag verkligen, och tillsammans med de bästa medarbetare man kan tänka sig dessutom.

Vi fick lite semester vi också. Ett par dagar drog vi iväg med barnen för att paddla kanot nerför Lagan och sedan runt på Hjörneredssjöarna. Inga butiker, inga skärmar, inget internet, bara vi. Max tyckte att det här var tusen gånger bättre än Mallorcaresan. Här lagar vi mat på vår alldeles egna lilla ö.

2013 var året då det helt plötsligt började bubblas om Susedalen som en matregion på uppgång. Vi fick ett par nya matkollegor under sommaren. Daniel på Slöinge Pensionat startade kafferosteri.

Våra vänner Lisa och Marcus startade Prostens Pizza i Skrea backe.

Äntligen var energin och lusten tillbaka. Vi satsade stort på att plantera massa nytt i Solhagas trädgård…

… och vi bestämde oss för att bygga ut. Bottenplattan är klar och förhoppningsvis står det nya huset klart i maj nästa år. Med handikapptoalett, frysrum, liten lägenhet/kontor och tvättstuga.

Det händer mycket i Falkenberg också. Här sitter jag i en paneldebatt och försöker säga kloka saker om Falkenbergs framtid på den stora kickoffen för nya kommunala bolaget Destination Falkenberg för några veckor sedan, tillsammans med bland andra kommunstyrelsens ordförande Mari-Louise Wernersson och Boris Lennerhov, koncern-vd på Gekås.

2013 var också året då alla mina gamla klasskompisar av årgång 1973 fyllde 40. Här firar jag med mina tjejer Jenny, Josefine och Erika. Men eftersom jag började skolan lite för tidigt och är född 1974 har jag min stora dag kvar. Det är inte ens ett par veckor kvar, och planeringen är i full gång. Men det här med framtiden tar vi och sparar till nästa inlägg. Nu ska jag gå ner och ta hand om parmesanskruvar och kuvertbröd till middagen. Stor kram, gott nytt år och tack till alla er som följer mig. Det här året har lärt mig hur rädd man måste vara om sig själv och sina närmaste. Ta hand om er också!