Nu är jag tillbaka efter en av de tyngsta veckorna på väldigt länge. Min fina mormor gick bort dagen före Valborg, och i lördags var vi på begravning i Egtved på Jylland. Smärtsamt och sorgligt. Särskilt i denna tid då allting är så förbannat grönskande och vackert vart man än vänder blicken. Hembygdsföreningen i Slöinge hade bett mig hålla tal vid majbrasan nere i Sandfall, men jag vågade inte eftersom det är helt tomt på bita-ihop-kontot nu. Bara jag tänker på ”O hur härligt majsol ler” börjar tårarna trilla och det är inte i det tillståndet ett vårtal ska hållas. Det blir kanske ett annat år.
Ironiskt nog hade jag planerat ett kikärtsbröd till den här veckan. Mormor var sällan negativ, men just ärtor vägrade hon äta. Men jag undrar om inte det här hade gått bra ändå. De syns ju inte, menar jag, utan ger bara en diskret nötaktig ton åt brödet.
Dag 1 – Blötläggning
50 g vatten
50 g rågsportmjöl (det går bra med grovt rågmjöl också, eller krossad råg)
Dag 2 – Bortgörning
250 g vatten
500 g vetemjöl
125 g vetesurdeg
10 g jäst
75 g kikärtspuré (fixar du lätt med stavmixer och en konservburk kikärter)
14 g salt
Kör i blandaren på långsam hastighet i 10 minuter, sedan snabbare i 5 minuter. Lägg degen i en inoljad plastlåda och låt vila i 60 minuter. Dela degen i två delar, forma till limpor och lägg dem med skarven neråt i korg som du mjölar med grovt rågmjöl. Låt jäsa i rumstemperatur eller i kyl över natten.
Sätt ugnen på 275°C. Vänd upp bröden så att frösidan kommer uppåt. Sätt in bröden på en baksten eller varm plåt, spruta in vatten och sänk till 225°. Baka i cirka 30 minuter eller till en innertemperatur på 98°C.
Hon var så viktig för mig, för hela min familj, och för många andra också. Ni som har följt bloggen vet att jag har skrivit tidigare om vilken förebild hon var för mig (läs här). Det är märkligt hur en människa kan åstadkomma så mycket stort utan att göra något väsen av sig. Hur hon alltid kunde vara konstruktiv och göra det bästa av situationen. Jag vill bli som hon.
Myra och jag i kyrkan.
När mormor var i den ålder som jag är nu, flyttade hon med hela familjen från storstaden Köpenhamn till den här gamla skolan i lilla byn Egtved. Där byggde hon och morfar upp en blomstrande verksamhet med notförlag och kurser i sång och dans. Bland annat gav de ut den danska sångskatten, 555 danske sange, som trycktes i stora upplagor. Många fina jular och påsklov har vi firat här. På sätt och vis är det en liknande resa som jag gör nu med min familj.
Det var fint att få träffas hela släkten. För första gången fångade vi alla Hannas åtta oldebørn på samma bild. Aksel, Eben, Myra, Olaf, Max, Lo, Laura och Charlie.
Som vanligt när jag är i Danmark (eller andra länder också för den delen) brukar jag titta lite extra på bakavdelningen i mataffären. Där finns alltid något nytt att inspireras av, och den här gången hittade jag en økolohisk fiberbageblanding från Urtekram med majsflingor, krossad havre, linfrö, hampafrö och chiafrö. Nästa vecka tänkte jag hitta på ett veckans bröd med den här blandningen. Det står översatt till svenska på påsen, så den borde finnas till försäljning här i Sverige också, i välsorterade butiker och hälsokostaffärer. Jag återkommer med recept. Nu ska jag gå ner och baka färdigt brödet till imorgon, och sedan blir det målning på bygget. Lovar att ge er en uppdatering i helgen, för nu börjar det verkligen likna något.
Sara bakar 
Sara
Så vackra och rörande dina två senaste inlägg har varit. Mina tankar går till dig och din familj!
Jag har följt dig sedan du började blogga, jag går in på din sida nästan varje dag för att se om du uppdaterat. Det är alltid ej nöje att få vara en del av er fantastiska resa!
P. Välfärd
Jonas, detta värmer mig verkligen, tusen tack för dina fina ord!
Lider med både dig och familjen, vet precis vad du går igenom, min morfar var en sån där människa och jag önskar verkligen jag blev som honom. Morfar är här med mig varenda dag, det vet jag med säkerhet och det är jag helt säker på att din mormor är med dig oxå! Massa tröstekramar! <3
Tack snälla Ulrica! Häromdagen pratade jag med en kompis som sa ”var glad att du har en mormor som du tyckte om, för min var hemsk”. Det fick mig verkligen att tänka efter. Visst har vi tur som har fått ha så fina människor att växa upp med? Kram tillbaka!
Jag saknar min morfar Axel som allra mest om vårarna även om det var många år sedan nu han lämnade oss. Min allra bästa vän, min stora förebild i livet. Han fattas mig även om han finns kvar hos mig- jag tänker ofta att det han lämnade över måste jag vårda o minnas o det gör jag med glädje. Jag vet att han finns för mig ännu o det gör helt säkert din mormor också så länge hon får.
Axel hade inget mot ärtor men kardemumma, nää fy! Åtminstone om man avslöjade att det var just det i ;)
Stor kram!
Våra mor och farföräldrar kan ibland vara nog så viktiga som våra egna föräldrar. Det är de som alltid tycks ha all tid i världen för oss barnbarn! Jag var hos er i helgen och köpte ditt kikärtsbröd och jag kan garantera att din mormor hade älskat det brödet! Kanske kommer det ett ”Mormors Bröd” i dina hyllor snart? Där det finns bröd, där finns det kärlek. Som hos din mormor.
Kram och varma tankar till dig och din familj!
/Sara
Hej!
Beklagar verkligen. Gör mycket av dina bröd, och de är fantastiska.
I detta receptet finns inte salt med, men det skall det väl vara?
/Marie-Louise
Såklart att det ska vara salt, tack för att du uppmärksammade mig på detta! :)
Har redigerat receptet. /Sara