En del undrar hur i allsin dar vi står ut med att ha så mycket folk som fikar hemma i vår egen trädgård. Men det stör mig inte alls faktiskt. Sommaren är så kort och intensiv, man har längtat så mycket efter liv och rörelse att det bara känns roligt. Dessutom har vi satt en tydlig gräns i form av ett plank med en dörr vi kan stänga om oss. Idag tänkte jag ta er med på en runda bakom planket, till vårt eget paradis på baksidan av bageriet.

När vi flyttade hit var det här en helt öppen gårdsplan, men vi har jobbat på att bryta upp ytan med mjuka former. En svängd linje med gammal gatsten markerar gränsen mellan grus och gräs. I mitten av gården har vi satt en Prunus Cerafisera Nigra, ett mörkt plommonkörsbärsträd. Till vänster ett snår av olika rhododendronsorter.

Detta är en av de vackraste blommor jag vet. Höstanemon Honorine Jobert trivs bra i rabatten utanför köksdörren.

Även detta var en öppen yta tidigare, där vi nu har byggt olika rum med hjälp av mjuka former och en ligusterhäck i mitten.

I bortre ändan av trädgården står en däckstol, mest som en symbol och en förhoppning om att någon gång kunna slå mig ner och göra ingenting. Det har inte hänt en enda gång i sommar, för så fort jag närmar mig hörnet är kirskålen i rabatten bakom det enda jag tänker på. Så då går jag och hämtar ogräsjärnet istället. Sådan är jag, på gott och ont.

Den här uppvisningen i färger börjar sent i september och pågår sedan ända till november. Kornellens blad skiftar i lila, cerise och grönt. I rabatten växer två olika sorters kärleksört.d

Kornellen är fin hela året. Med ljusrosa blommor på våren och blåvita bär på hösten. Och när de sista färgsprakande löven trillar av blottas de röda grenarna som är så fantastiskt vackra.

Mellan de stora rhododendronbuskarna, vildrosbusken och almhäcken mot gatan finns ett hemligt rum för den som verkligen vill vara ifred en stund.

Efter två år av ihärdigt ogräsrensande börjar murgrönan äntligen täcka marken under den rödbladiga spirean.

Buskmurgrönan vid staketet tar betydligt mer tid på sig. Den har bara växt någon decimeter sedan förra hösten. Men visst är blommorna ljuvliga?

I september hade jag semester. Men istället för att sitta i däckstolen bestämde jag mig spontant för att anlägga en fruktträdgård. Här hade vi tidigare hallonsnår, som blivit helt invaderade av ogräs. Och när vi ändå hade grävskopor på plats tyckte jag att vi lika gärna kunde få det gjort, med riktigt bra komposterad jord från Ugglarps Grönt. Jag började med att sätta ut stålkanter. Sedan delade jag in området i olika bitar med hjälp av skiffergångar. Här har jag planterat ett päronträd (Greve Moltke), rabarber, mullbärsträd, björnbär, svarta och röda vinbär, gula och röda hallon, hösthallon, aronia, röda krusbär och ungefär åtta sorters blåbär. Som marktäckare har jag tagit hundratals revande smultronplantor och jordgubbar från lite varstans i trädgården. Håll nu tummarna för att alltihop överlever vintern!

Sommarens sista suck?

Nu har vi förflyttat oss bort till parkeringen och bageriets varuintag. Vi köpte sandsten från Flisby i Halmstad, mönstret heter Romanum. Det tål inte att köras bil på, så för att markera detta gjorde vi en stor kullerstensdroppe med klotkörsbär och aroniabuskar.

Här kommer vi till det bästa av allt, vår framtida köksträdgård. Som en kontrast till alla organiska former i trädgården ville vi ha ett ställe med mer symmetri.

På denna plats låg en muggig kompost när vi flyttade hit. Men när vi tog ner träd för att bygga det nya huset blev det här plötsligt soligt, ljust och varmt.

Färdigmurade bäddar i gammalt tegel, ligusterhäck framför pilstaketet från Salix produkter i Heberg. Här håller JB på att bygga plank och dörr så att det blir riktigt mysigt och utan insyn. Till sommaren tänker jag mig ett bord i mitten, där jag och Ante ska sitta och bara fika och prata och ta det lugnt. Om inte det finns ogräs som måste rensas först, vill säga…