Så här på aprils allra sista dag tänkte jag ge er lite bilder från vår trädgård den senaste tiden. Min favorit – julrosen – finns i ett antal varianter i vår trädgård. Jag har hört att de är svåra, men här verkar de trivas trots ganska mager sandjord på sina ställen. Jag hittade en jättebra sida, www.julrosor.se med massor av fakta och bilder. Släktet heter Helleborus, från de grekiska orden elein och bora, vilket kan översättas med giftig mat. De är nämligen giftiga, men användes förr i små doser som medicinalväxt mot såväl galenskap som hjärtproblem.

Det svenska namnet julros är en direktöversättning från engelskans Christmas rose. Enligt legenden kom en fattig herdinna till Jesus bädd i Betlehem, och grät för att hon inte hade någon gåva. Men en ängel kom, och när flickans tårar föll på marken växte julrosen fram. Mycket finare än guld, rökelse eller myrra, tycker jag.

Tyvärr har jag inte sparat ettiketterna från när jag planterade mina julrosor, och det finns så många sorter att det är svårt att avgöra vilka varianter jag har. Jag tror att detta är en Helleborus x ericsmithii. 

Är den svarta Helleborus x hybridus Black eller Helleborus x hybridus x torquatus? Den vita kan vara Helleborus x ballardiae, eller är det Helleborus x hybridus x purpurascens? Hoppas att någon av er som läser bloggen kan berätta för mig!

Jag är ganska säker på att detta är en Helleborus x hybridus White spotted.

Så vansinnigt fin, med sina blåsvarta blad.

Våren på Solhaga skiftar i många olika blå och lila nyanser. Doftviol Viola odorata växer under våra almhäckar.

Under våra ligusterhäckar har vi planterat hundratals Vinca Minor. 

Vinca minor har sällskap av botaniska tulpanen Persian Pearl. 

Kaukasisk förgätmigej Brunnera macrophylla Boraginaceae.

Pärlhyacint. Vet tyvärr inte vilken sort. Jag köper nästan alla mina lökar från webbutiken Jennys Frön & Sånt. Jenny har även en blogg som rekommenderas varmt.

Kungsängsliljor Fritillaria meleagris under gamla äppelträdet.

Framför verandan blommar min älsklingstulpan – Albion Star.

Fin kontrast med det gulvita och blekgröna mot pionernas mörkröda skott.

Och när solen lyser öppnar sig blomman och visar sitt eldiga inre.

Vid sidan av verandan – ett ensamt löjtnantshjärta Lamprocapnos spectabilis. Men inte så länge till – för i förrgår var jag på min årliga tur till Löddeköpinge Plantskola och köpte ytterligare tio plantor som kommer att göra honom sällskap nästa vår.

Och imorgon kommer äntligen maj… vågar man tro att frostfaran är över? Jag skulle bara förgro mina dahlior lite, men nu håller de på att ta över stora gästrummet som ni ser, tillsammans med pelargonsticklingar och diverse annat som jag drivit upp de senaste veckorna. Önskar er alla en fin valborgskväll!