Det finns många viktiga saker som måste klaras av nu i dagarna för att det ska kunna bli jul. För mig finns det framför allt tre saker som är absoluta måsten, av nästan rituell karaktär.

För det första – årets julbröd. Att varje år sitta med kollegorna i slutet av november och spåna på den ultimata sammansättningen av juliga ingredienser. Det här är en riktig hit, jag älskar smaken av rostade hasselnötter och svagdrickan ger en lite lätt behaglig sötma.

Just ingredienserna svagdricka, tranbär och nötter verkar vara en stark trend bland bagerier i Västsverige i år, för när jag pratade med min kollega Ingrid på Bageriet i Fritsla tidigare i december så nästan ursäktade hon sig för att hon OCKSÅ hade ett bröd med nästan exakt samma ingredienser. Men hon hade faktiskt hittat på det helt oberoende av mig.

Tranbär & hasselnöt
250 g vatten
250 g svagdricka
150 g vetesurdeg
20 g jäst (kan uteslutas)
750 g vetemjöl
100 g grahamsmjöl
20 g salt
100 g torkade tranbär
100 g rostade hasselnötter

Blötlägg tranbären och hasselnötterna i cirka en timme. Blanda allt utom tranbär och hasselnötter på låg hastighet i cirka 10 minuter och lite snabbare ytterligare 5 minuter. Sila bort vattnet från tranbär och nötter och tillsätt dem allra sist, blanda försiktigt in i degen på låg hastighet så kort tid som möjligt.

Låt degen vila i ett par timmar, vik ihop en gång under tiden. Dela degen i två bitar och forma till avlånga limpor med lite spets. Den här degen är ganska lös, jag brukar rundriva degbiten först och sedan forma till en limpa, då blir den mer spänd. Lägg bröden med skarven uppåt på en bricka mjölad med vetemjöl. Låt dem jäsa färdigt i rumstemperatur 2–4 timmar eller i kyl över natten.

Värm ugnen till 280°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Snitta och sätt in bröden i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka i cirka 30 minuter, eller till fin färg och skorpa.

För det andra – julgranen. Varje år åker vi till Måttagårds julgransodling, där man får låna en såg och gå ut på jakt i plantagen. Vissa år har vi pulsat genom snö eller med regnet piskande mot frusna ansikten. I år var det betydligt trevligare väder. Jag fastnade för den här stackars tallen, som såg så ensam ut bland alla granar.

Men det blev traditionellt i år igen. En gran som var hög och tät, men ändå så nätt att Ante med lätthet kunde bära den likt ett paraply bort till glöggserveringen.

För det tredje – julskinkan. Det är fjärde året i rad som jag och min vän Sofia the Star tar på oss päls, hatt, pipkrage och andra högtidliga plagg och beger oss till Gudmundsgården för att hämta årets sedan länge förbeställda skinka.

Ralf på Gudmundsgården är inte den som bangar för att ställa upp på spexiga bilder, och han har så mycket rolig rekvisita man kan använda! Han tyckte absolut att vi skulle flankera honom med varsin damflorett i högsta hugg. Ja, varför inte? Nu kan det bli jul!