Det har varit några väldigt fina juldagar här på Solhaga. Mitt i julruschen tog vi paus för julklappslek med kollegorna Elin, Johan, Marcus, Karin, Mathilda, Tilda & Ante.

23 december kl 06.11. Sista öppetdagen innan jul och Johan har varit här sedan 01.30 och bakat. 536 bröd närmare bestämt.

Strax före öppning hade jag, Tilda och Mathilda packat alla beställningarna. Några fantastiska timmar senare var allt bröd borta och vi stängde för jullov. Det här är nästan den enda gången på året som jag känner mig HELT ledig. Bageriet är ju öppet sju dagar i veckan, det är alltid någon här och jobbar. Men just de här dagarna finns det inget som kan hända, det är bara lugnt och tyst.

Så kom familjen. Min syster Susanna och Göran (bakom glaset), min bror Kaspar och Alexandra. Våra barn Eben, Max, Charlie, Myra, Lo och Laura. Och så min mamma Bodil som tack och lov tog hand om det mesta av julstöket.

Julbordet dukat för vår traditionella danska julmiddag med anka, karamelliserad potatis och rödkål. Vi brukar alltid sätta barnen för sig vid ett eget bord, men i år blandade vi istället. Det kändes som om i umgicks på ett helt annat sätt och barnen satt kvar längre vid bordet. Och så hade vi sånghäfte, alla sjöng och jag spelade piano till.

En filosofisk fråga som avhandlades under julmiddagen var huruvida barnen egentligen förstår texten i Jag såg mamma kyssa tomten. Hursomhelst så kom han lite senare på kvällen och stal en kyss.

Dans kring granen och paketöppning. Det kändes som den perfekta julen, den bästa sedan jag var barn tror jag. Kanske för att jag tänker mycket på allt som vi själva har, som många andra saknar i världen just nu.

Nu är adventsstjärnor och dekorationer iallafall nerplockade i kartonger, granen ute och stora resväskor packade. För nu blir det nämligen hela tre veckors semester. Så här små var barnen sist vi var långlediga tillsammans, sommaren 2009 innan vi byggde bageriet. Sedan dess har det blivit någon vecka här och var, det är först nu som vi haft lugn och råd att släppa allt och åka iväg på en riktig drömsemester. (Myras kommentar: Vad ung du ser ut, Mamma!)

Så här stora är Max och Myra nu iallafall, 13 och 10. Nu är det deras tur att få ha mamma och pappa ifred, medan de fortfarande står ut med vårt sällskap. I morgon flyger vi till USA, och börjar med att fira nyår med några kära vänner i Las Vegas. Sedan blir det äventyr i bil och hemresa från San Fransisco om nästan tre veckor. Så nästa gång ni hör från mig blir det från andra sidan Atlanten. So long och god fortsättning till er alla!