Idag är det min första lediga dag på nästan tre veckor, för februari blev en helt galen månad. Vi var två bagare färre på Solhaga, olika sjukdomar härjade, strax före fettisdagen vann Borgmästargården utmärkelse för Västsveriges bästa semla, vi var med på den stora mässan Passion för mat och representerade Falkenbergs Skafferi – och ovanpå allt fick jag huvudrollen i debatten om fackförbunden och småföretagen.

Jag har några knep för att överleva liknande situationer, och det är att strängt prioritera sömn, bra mat och träning framför allt annat. Dygnet hade tyvärr inte tillräckligt många timmar för träning den här vändan, men det andra fick jag rätsida på tack vare mamma som var här och tog hand om oss allihop.

Här tänkte jag bjuda er på en riktigt näringsrik vegansk skafferimacka från mässan där Solhaga ställde ut tillsammans med Gudmundsgården, The Pine Ridge Brewery och Skrea Ost. Vår gemensamma filosofi var att endast använda oss av det som finns i skafferiet just nu – så här är en av de mackor som fanns i vår monter. Det var en kund som tyckte så mycket om den att hon kom tillbaka bara för att berätta att detta var det bästa hon upplevt på hela mässan. Så glada vi blev!

• Levainbröd från Solhaga
• Kräm på rostade jordärtskockor från Ugglarps Grönt
• Picklade gulbetor från Ugglarps Grönt
• Syrad vitkål och morot från Eivor Gavies syrade grönsaker
• Färska skott från Ugglarp (dessa odlas alltid inomhus)

Rostad jordärtskockskräm
500 g jordärtskockor
1 dl rapsolja av fin kvalitet
1/2 tsk salt
Skrubba jordärtskockorna ordentligt, det blir mer smak om skalet får sitta kvar. Rosta dem helt mjuka i 200°C varm ugn, det tar ca 30 minuter.
Mixa med rapsolja och salt i en mixer. Smaka av, krämen ska vara ganska salt.

Picklade gulbetor
Gör en lag på 3 dl vatten, 2 dl socker och 1 dl ättiksprit (12%). Rör om tills sockret har löst sig, man kan koka upp den om man vill och låta svalna, men det funkar kallt också.
Skala gulbetorna, och skiva dem tunt på en mandolin och lägg i lagen. Låt dra ett dygn. Jag brukar passa på att göra en rejäl omgång lag och förvara i en dunk i skafferiet, för jag älskar picklat!

Det var många som tyckte att vi hade mässans finaste monter. Här är Ante, jag, Johan och Rina från Lis Mejeri, Emma som är projektledare, Elenor Störby (som formgivit montern och även haft ett finger med i spelet på Borgmästargården), Monica från Skrea Ost, Fredric från Pine Ridge Brewery, Filippa från Gudmundsgården, Lisa Lemke och Ingela från Skrea Ost.

Lisa Lemke blev dessutom några dagar senare utnämnd till Årets Falkenbergare på den stora Näringslivsdagen här i stan. Det är hon tamejtusan värd för oj vad jag beundrar hennes sätt att outtröttligt, timme efter timme, bara ösa positiv energi över publiken med alla fina ord om oss matproducenter i Falkenberg.

Det var så trevligt med alla människor. På lördagen fick Hanna och jag besök av Bengt från Limabacka kvarn.

Vår monter var verkligen pytteliten, vi fick pussla in allting på millimetern. Det fanns ett hörn där jag kunde sitta utan att synas och ta igen mig. Här tillbringade jag ganska mycket tid faktiskt, medan Ante underhöll publiken ovanför.

Samma dag som mässan började publicerade Företagarna en debattartikel i Aftonbladet om mitt fall. Ja, det har skrivits om det lite överallt på ledarsidor runt om i landet precis som jag hoppades på. Göteborgsposten bland annat hade en jättebra text, och även den här i Borås Tidning. Den här i Blekinge Läns Tidning tyckte jag också var bra.  Det var väldigt många på mässan som kom med stöttade kommentarer. Jag har nästan inte upplevt någon negativ respons alls, och jag är väldigt glad för det.

Vad som däremot är sorgligt är hur många som har hört av sig till mig de senaste veckorna, företagare som berättar om sina rädslor för liknande situationer. Det är beklämmande många som säger att de skulle lägga ner om facket kom in och krävde avtal. Andra säger att de egentligen skulle behöva anställa men inte vågar på grund av alla regler. Det verkar alltså finnas en väldig massa potentiella arbetstillfällen som aldrig blir verklighet på grund av att systemet är för tungt. Det verkar inte som att det behövs så väldigt stora justeringar heller för att kraften ska kunna släppas loss. Sverige behöver det, så vad väntar vi på?

Många frågar hur jag känner mig nuförtiden. Trött men ändå stark, säger jag då. Det finns värre saker som kan hända. I början av min karriär jobbade jag ju som kvällstidningsjournalist, så jag vet hur blåsväder fungerar. Det stillar sig så småningom. Jag har lärt mig att skilja på min publika person och den som är mitt privata jag. Och så har jag alltid Pojken som mitt eget lilla skyddsombud, det funkar ganska bra faktiskt.