Idag är jag gäst i hängmattan hos Robbans Bästa, bloggen som tar fika på absolut största allvar. Under sommaren intervjuar Robban ett antal framstående bagare och konditorer, jag är generad och hedrad på samma gång att få vara en i raden! Det kanske kan låta konstigt, men efter sju år med eget bageri känner jag mig fortfarande inte riktigt som en riktig bagare. Kanske för att en av dem som jag beundrar en gång sa i syrlig ton att du är ju ingen riktig bagare egentligen, du är ju entreprenör. Där satt den som en smäck, utbölingsstämpeln, och det sved när den brände sig fast. Som om det liksom skulle vara sämre att vara entreprenör.

Det kanske är för att jag inte valde bagaryrket från början, eller sticker ut på något sätt, jag vet inte. Vet ni att den där kommentaren har påverkat mig så mycket att jag inte ens vågade tacka ja när Sèbastien Boudet frågade om jag ville vara med i bagartältet på Smaka på Stockholm. För tänk om det märks att jag inte är på riktigt? Säkrast att stanna i Slöinge, tänkte jag då.

Men skit samma, jag ÄR ju bagare, jag vågade iallafall starta bageri och jag älskar det hårda dammiga slitet. Jag bakar bröd och det blir gott. Och här i hängmattan läser jag Svend Brinkmanns uppföljare till Stå fast (som jag skrev om i detta inlägg). Boken finns fortfarande bara på danska, men som tur är har jag en dansk mamma som lärt mig språket så att jag kan läsa den. Titeln skulle kunna översättas till Hållplatser, tio gamla idéer för en ny värld. Den handlar om vad som är värt att stå fast vid i vår moderna tid, med hjälp av kloka tankar som tänktes för länge länge sedan. Tankar och idéer som hjälper oss att vara människor. Så att vi till exempel slutar säga nedsättande saker till varandra.

De fem exemplar av stå fast som jag skänkte bort i inlägget är nu på väg till sina läsare. Ilona i Västerås, Josefin i Åmål, Karin i Göteborg, Jeanette och Elenor i Falkenberg – jag önskar er en fin läsupplevelse och inspiration till ett hållbart liv.

Det går riktigt bra för mig nu när jag jobbar full fart igen. Allting funkar, jag är glad och har blivit mycket bättre på att koppla av från jobbet. Den sociala orken är kanske inte på topp när jag kommer hem, men det är ju naturligt när man träffar väldigt mycket människor dagarna i ända. Lediga stunder vill jag oftast ligga här för mig själv i hängmattan och se hur äpplena mognar ovanför. Ja, det är verkligen andra bullar i mitt liv nu, så framöver kommer det några recept på just sådana. Vi ses!