Höstlovet kom verkligen precis när det behövdes. Jag har jobbat mer än vad som egentligen är hälsosamt sedan vi kom hem från Sardinien för en månad sedan. Särskilt i den där typen av situationer där någon blev sjuk, inte kunde komma, eller saker inte gick som planerat i största allmänhet.

En morgon när jag var ensam i bageriet och skulle täcka upp för alla funktioner samtidigt – baka av, öppna butik, tråga alla degarna – började jag göra saker i fel ordning och på nya sätt. Som att baka wienerbröd i den översta ugnen, vilket gjorde att jag inte kunde se att smör hade släppt. Så när jag tog ut dem och tippade plåten så rann det 200 grader varma smöret ner på hela min underarm. Aj som ända in i helvete. Visst har jag haft en och annan brännskada under de här åren, men aldrig så här. Kommer inte att visa er någon bild på detta, för det blir tillräckligt med obehagliga bilder ändå i det här inlägget. Men tack vare täta besök på Slöinge vårdcentral och sköterskornas pysslande med kompresser och bandage är jag äntligen hel igen.

Nu till det obehagliga. Jag vet inte hur det är för er, men för mig är höstlovet en tid för utrensning. Ungefär en gång om året får jag nämligen fullständig panik på alla saker. Grejer som ligger överallt, saker som bara blivit stående, pinaler och prylar vars existens seriöst måste ifrågasättas. Ofta finns det ett glapp mellan det liv man föreställer sig att man ska leva med alla dessa ägodelar, och det som faktiskt blir.

Varför står det till exempel en vevgrammofon och en låda stenkakor i vardagsrummet? Det var en väldigt fin tanke att jag skulle ta på mig långkläning och spela musik för gästerna på verandan, men det har inte hänt sedan 2013.

Och vad ska jag göra med den här dammiga vasen, som jag impulsköpte på IKEA när vi skulle inreda Borgmästargården, men som blev dissad med ett hånfullt gapskratt av vår stylist Elenor för att hon tyckte att den såg ut som en jättelik pung? Och som jag aldrig mer kommer att kunna använda efter att hon sa det?

Och vad hände med vårt trevliga stilleben av lite lagom många böcker? De verkar ha förökat sig medan vi var upptagna med annat. Och i tennskålen döljer sig oanade mängder av det som Ante brukar kalla för ”tillvarons plack”, dvs tärningar, enstaka spelkort, legobitar, mynt, hårsnoddar, skruvar, muttrar, nycklar och oidentifierbara objekt, så kallade ”pluppar” som man inte vet användningsområdet för men som sparas för den dag då behovet plötsligt skulle uppstå.

I bageriet är allting superstrukturerat, men hemma är det samma gamla kaos i köksskåpet som när Solhaga var ett sommarboende för åtta år sedan. Udda glas och tallrikar i en enda röra. Notera att vi har en hel hylla reserverad enbart för dessertvinsglas, och hur ofta tror ni att vi använder dem? Jo det händer väl någon gång i halvåret.

Så just nu pågår en större sortering av saker här hemma, där pungvaser, gamla tidningar och diverse mackapärer åker antingen ner i källaren, till tippen eller Lettlandshjälpen.

Även på Solhaga och Borgmästargården pågår storstädning inför julen, och då hittar man allt möjligt roligt. Till exempel några flaskor Byargårdens brown ale med passerat bäst före-datum. Så till allhelgonadagen blev det ett fantastiskt gott specialbröd.

Byaregårdens ölbröd

Skållning, dag 1
50 g dinkelkross
25 g hel rostad emmer eller något annat helkorn
100 g mörk ale
Koka upp ölet och häll det över krossen och kärnorna. Plasta över och låt stå över natten.

Bortgörning, dag 2
200 g mörk ale
300 g vatten
150 g vetesurdeg
10-30 g jäst, kan uteslutas
800 g ekologiskt vetemjöl
175 g fullkornsemmer
25 g honung
30 g salt

Blanda allt utom salt och jäst med händerna eller en slev. Eller i degblandaren så att det precis går ihop. Låt ligga på autolys i ungefär en halvtimme. Tillsätt salt och eventuellt lite jäst och knåda kort tills allt är blandat. (Om du vill baka utan jäst kan du ha med saltet från början, och då behöver du inte använda degblandaren alls.)

Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2–4 timmar, vik ihop och pressa ur luften en gång under tiden. Var beredd på att bröd med öl i degvätskan jäser snabbare än om du bara har vatten. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela i tre bitar. Forma till limpor och lägg med skarven uppåt på en bricka mjölad med vetemjöl.

Låt jäsa i rumstemperatur tills de är klara, eller i kyl över natten. Värm ugnen till 275°C med plåt eller baksten inne. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Stryk ut vetemjöl jämnt över hela brödet och snitta. Sätt in bröden på bakstenen eller plåten samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka av i 30–35 minuter, tills skorpan fått fin färg.

Fin smak blev det, brödet doftar verkligen av öl när man skär upp det.

Men vi har inte bara städat på höstlovet, vi har firat halloween också. Myra designade årets pumpa, hon ville att den skulle vara glad istället för arg.

Myra fixade middag för sina bästisar i gårdshuset och vi dukade så läskigt vi kunde med spindelväv och allt.

Den joniserande partylampan som Ante fick av sin kompis Magnus Jingryd när han fyllde 30 kom väl tillpass. Den skiftar i olika färger och ger ifrån sig en mystisk dimma.

Till middag blev det läskiga fingrar med naglar av mandel.

Hanna, Myra och Sofia. En timme senare var de hemma igen med 2235 gram godis. Det var det allra mest skrämmande med hela grejen tyckte jag.

Jag var i Göteborg och hälsade på min pappa på Västra Kyrkogården. Han fick ljus och wienerbröd.

Och se vem som hälsade på mig! Plötsligt står Tomas von Brömssen i kassan och frågar om han får ta en bild med mig. Klart att han fick! Han var nämligen tvungen att skicka bildbevis till min vän Eric Ericsson, just nu spelar de nämligen Karl Gerhard på Göteborgs Stadsteater tillsammans. Och det hade tydligen varit ett jäddra tjôt om det där Solhaga mellan repetitionerna den senaste tiden. Ett fint möte blev det.

Vi fick komma bort också en stund, och lämna allt hemmafixande. Nu när min käraste mormor inte finns längre blir det alltmer sällan som vi kommer iväg till Danmark och vår favoritplats Louisiana. Så i lördags överraskade jag och barnen Ante i förskott på födelsedagen med en dagsutflykt över sundet. Dock känner jag mig inte färdig med allt stök hemma, så nu tänker jag förlänga höstlovet en vecka till, jobba så lite som möjligt och utkämpa den sista striden mot prylarna för att det ska kunna bli något slags julefrid så småningom. Jag återkommer med bilder när det är klart.