I natt kom första riktiga frosten. Det var tjockt med is på företagsbilens framruta när jag hade bakat av och skulle köra iväg med leveransen imorse. Dags att rädda det som räddas kan från trädgården med andra ord. Ni läste ju i förra inlägget om min iver att få vårt hem iordning inför julen. Jag har legat i som tusan även utomhus och rensat alla gångar och rabatter från ogräs en sista gång. Det ska tydligen löna sig att göra så inför nästa växtsäsong har jag förstått.

Så efter att dagens bakande var avklarat gick jag ut och skördade alla kryddväxter i köksträdgården. Istället för att torka kryddorna gör jag örtolja, det går snabbast och passar bättre för bageriets behov. Här går allsköns gröna blad ner i mixern tillsammans med rapsolja. Citrontimjan, vanlig timjan, spansk körvel, salvia, oregano och lite vissen citronverbena. Den här oljan ställer jag sedan i frysen, så kan den sedan tas fram och användas till smaksättning av majonnäs, dressingar och såser.

Vi har väldigt mycket persilja, fortfarande grön och fin trots att det är sjunde november. Så den fick bli en egen blandning, att göra persiljepesto av. Den här peston hade vi en gång i tiden till Solhagamackan, som är en av de mest uppskattade mackorna vi haft. Kanske kan det vara dags för en repris snart.

Persiljepesto
1 st vitlöksklyfta
½ liter bladpersilja
1 dl rostade solrosfrön
1 dl rapsolja
½ tsk salt
½ stk vitpeppar
½ dl riven parmesan
Lägg allt i matberadaren och mixa ihop till en grov pesto.

Så gott det känns att sätta på locket för den här säsongen och veta att vi har så att det räcker till nästa år. Den burk som jag ställer in i kylen toppar jag med lite extra olja så att den håller sig ännu bättre.

Så här såg den ut då det begav sig, Solhagamackan. Baguette med purjolöksomelett, persiljepesto och lufttorkad skinka från Gudmundsgården.