Det finns en del blogginlägg som liksom har fastnat i utkorgen av olika skäl. Bilder i mappar och recept som bara väntar på att bli publicerade. Men nu i veckan anlände vår nya fina fritös till Solhaga, vilket gav mig anledning att rota fram receptet på berlinermunkarna som jag fick lära mig av Jan Hedh på Printz Bageri i Stallarholmen 2011.

Berlinermunkar
25-30 st

Fördeg
175 g mjölk
25 g jäst
250 g vetemjöl
Lös upp jästen i kall mjölk och arbeta med mjölet i cirka fem minuter. Täck över och låt jäsa till dubbel storlek, ca 30–40 minuter. Denna fördeg kan sedan ställas i kylen över natten, Jan berättar att en kollega till honom i Düsseldorf gjorde på detta vis för att den ljusa randen på munken skulle bli så bred som möjligt.

Bortgörning
250 g vetemjöl
150 g äggula
50 g socker
10 g vaniljsocker
4 cl mörk rom
zest av en citron
150 g smör
10 g salt
Blanda till en elastisk deg, ca 20 minuter. Lägg i en inoljad plastlåda och låt jäsa i 30 minuter.
Vik degen och låt vila ytterligare 20 minuter. Stöt ihop degen igen och låt spänna av i 10 minuter.

Dela degen i bitar om ca 40 gram, rundriv till släta bullar. Lägg dem på en plåt med mjölat bakplåtspapper. Täck över och låt jäsa till dubbel storlek, 30–60 minuter.

Värm oljan till 180°C. Lägg ner 3–4 munkar åt gången och fritera cirka 2 minuter på varje sida. Ta upp med hålslev. Om du har jäst dem rätt ska det nu vara en bred ljus rand på mitten av munken, ju bättre jästa de är desto mer flyter de. Enligt Jan Hedh ska randen vara två fingrar bred för att munken ska godkännas vid gesällprov.

Vänd munkarna direkt efter fritering i kanelsocker, lägg sedan på galler. Stick in en sprits i sidan och fyll med hallonsylt, äppelsylt eller vaniljkräm.

Jag minns att Jan inte var nöjd med bredden på randen, bullarna hade jäst lite för kort. Eller också hade det blivit bättre i jässkåp.

I fredags testade vi att göra munkar på briochedeg, de här brukar vi annars göra briochepizza av.

Bullarna väger 90 gram, vilket är på tok för mycket, så nästa gång ska vi dra ner till 60.

Det har varit en fin första adventshelg, även om förlusten av vår älskade katt Pojken känns i hjärtat. Vi var på traditionsenlig julfest med gamla gänget från Mölndals Kammarkör hemma hos dirigent Jan-Ivar Blixt. Mycket sång och god mat blev det.

Jag har alldeles ont i nacken också, för idag har Ante och jag fortsatt med det stora projektet att måla taket i bageriet. Efter sju år är det som att ett tjockt lager brunsås har smetats på i sektionen framför ugnarna. Ni ser ju vilken hårresande skillnad det blir när den vita färgen kommer upp. Tanken är att vi nu ska låta bygga en bättre fläktkåpa för att få ut värme och fukt. Annars kan vi lika gärna be färgaffären blanda till ett par hinkar bageribrunt istället, alltså den kulör där jag håller fingret. Totalt är det hundra kvadrat innertak som ska målas, och nu har vi gjort kanske tio… men vi börjar ju med det allra värsta stället så jag hoppas verkligen att resten går snabbare!