Det är så fint i bageriet nu efter renoveringen. Lovar att ni snart ska få se, det har varit lite problem med bilduppladdningen bara, men det är snart fixat. Den här jugendlampan från 30-talet är ett av mina absolut bästa antikfynd, nu lyser den över disken som ett jättelikt smycke. Det är på Antikstället i Slöinge jag hittar det mesta både till hemmet och bageriet. När vi flyttade in på Solhaga för snart tio år sedan var det bara sängarna vi köpte nya, resten är second hand. Det var prisvärt och passade huset, och med tiden kom vi också att uppskatta kvaliteten. Möblerna håller bättre och åldras med värdighet.

Idag tänkte jag att ni skulle få följa med mig i jakten på inredningsdetaljer till butiken på Solhaga. Att kliva in på Antikstället för första gången kan kännas som att gå rakt in i en gigantisk påse lösgodis. Var ska man börja liksom? Jag som också är förtjust i modern 1900-talsdesign fastnar genast med blicken på den röda bumlingen och en orange Verner Panton-lampa lite längre bort.

Varje gång jag saknar något hemma börjar jag med att kolla på Lettlandshjälpen och Antikstället innan jag ens funderar på att köpa nytt. Den som behöver en mortel har några att välja på.

Tankarna vandrar längs hyllorna. På avdelningen för lergökar väcks min nyfikenhet. Vem var Berndt, som fick den stora lergöken i maj 1974? Eller var det då han föddes kanske? Fast var det egentligen rimligt att döpa någon till Berndt just då? Och varför just en lergök? Svaret får vi nog aldrig, men det gör inget.

Andra saker kan man faktiskt få svar på om man frågar Urban Hemhagen som driver stället. Det här är en glasblåsarsked, berättar han. En sådan som glasblåsarna använde för att värma sin medhavda mat i glasugnen.

Och apropå glas. Jag tror aldrig jag gått tomhänt efter ett besök här. Vi har en hel hylla i köksskåpet enbart med vackra små glas av denna typ.

Vi förflyttar oss vidare in på porslinsavdelningen. Den som gillar Gustavsberg och andra klassiker får sitt lystmäte.

När jag inreder väljer jag alltid en metall som tema vid sidan av färger och material. Här är tornet där du kan frossa i tenn.

Vi fortsätter in i rummet med byråer, skåp och gamla klockor. Härifrån har Ante och jag kånkat hem en och annan pjäs.

Man kan få många intressanta idéer bara av att gå omkring här. Jag funderar en stund på om jag har plats för ett par vita ansikten eller en samling glasflöten någonstans på Solhaga. Men nej, inte just nu tyvärr.

Är inte det här något för kommande luciatåg? Jag bestämmer mig dock för att min garderob är tillräckligt full just nu och att det är för långt till december.

När jag ser den här kaminen känner jag att det är synd att vi redan har en. Fantastiskt fin.

Nu tar vi trappan upp till övervåningen, där ett hav av bord breder ut sig. Butiken är över 2000 kvadratmeter stor.

Det är lätt att bli distraherad, men jag försöker att inte glömma varför jag egentligen kom hit. Vill helst provligga den rosa divanen, men påminner mig själv om att jag faktiskt är här för att leta efter stolar till butiken. Allra helst med sits av mörkbrunt skinn. Tyvärr hittar jag inga den här gången, men ber Urban hålla utkik och meddela mig så fort nya kommer in.

Det viktigaste var ändå att hitta belysning till butiken. Förutom den fina jugendlampan hittar jag den här fyrarmade raringen från 40-talet.

Kniper även en lampett i förbifarten, men tycker att skärmen är aningens för vit i tonen.

Men det är inga problem, för det finns ett lampskärmsrum, och där hittar jag rätt nyans för ett varmare sken.

Smurfar för 50 kronor styck! Jag får flashbacks till barndomen, men flyttar snabbt fokus till de ljuvliga mässingsljusstakarna.

Se vilken fin samling jag fick ihop! Nu ska jag sätta mig och gå igenom alla nytagna bilder från butiken, så ska ni snart få se hur mina fynd fick ett nytt hem på Solhaga.