Höst i Lilla Hälsoträdgården

Ett ställe jag länge varit nyfiken på är Lilla Hälsoträdgården i Heberg. Josefin Gavie som både bor där och driver företaget jobbar med både blomsterodling och grön rehab för utmattade. Några fredagar den här hösten har hon kommit med otroligt fina buketter som vi sålt både på Solhaga och Borgmästargården. Jag ville passa på att se blomsterodlingarna innan frosten kommer och nyper alla skönheterna. Det blev ett långt samtal om viktiga saker, och jag tänkte dela med er hennes bästa råd för en vilsam vinter.

Att det blev en hälsoträdgård hemma hos Josefin var en av de där lyckliga tillfälligheterna som livet bjuder på om man är lite vaken. Region Halland bestämde sig för att erbjuda grön rehab, och då kände både Josefin och hennes mamma Eivor att de ville satsa. Eivor Gavie bor på en gård i närheten och jobbar med att producera fantastiskt fina syrade grönsaker. Hon gick en utbildning i hälsoträdgårdars design och trägårdsterapi på Alnarp, och tillsammans kom de fram till att huset som Josefin och hennes man just hade köpt var det perfekta stället att starta en hälsoträdgård.

Josefin är beteendevetare med inriktning psykologi och hälsa, och här tar hon nu emot människor som fått remiss till grön rehab från någon av alla Hallands vårdcentraler. Även privatpersoner kan komma på workshops i kransbinderi och blomsterpill, datum läggs ut via deras instagram  @lillahalsotradgarden eller facebooksidan.

På bara ett och ett halvt år har de skapat olika rum med olika stämningar och funktioner. Där man kan vara i sällskap eller helt ensam om man vill.

Josefin och katten Bamsen i en avdelning som kallas ensamma rummet, med inspiration från enkelheten i Japanska trädgårdar.

Människor som kommer hit har haft höga krav på sig under väldigt lång tid, både på jobbet och privat, berättar Josefin. Till slut har det lett till utmattning, ångest eller depression. Vi människor klarar väldigt mycket stress, även den negativa stressen. Vi vet att det är en del av livet. Men om vi inte får tillräcklig återhämtning, det är då det tar stopp.

Här används naturen som verktyg för återhämtning. Det är väldigt olika vad olika personer behöver. Det kan vara att bara sitta och titta på bin som flyger från blomma till blomma. Eller att fika, plantera, pyssla om och skörda. Allt i sin egen takt.

Den vila som naturen ger kan öppna för skaparlusten, säger Josefin. Många vet inte hur det går till att dra upp potatis ur jorden, eller se en squash växa från frö till fem kilo tung grönsak. Det är fantastiskt att se dem som kommer hit. Hur de utvecklas till att kunna ta hand om sig själva, att stärka sin självmedkänsla. Ofta är det människor med stora hjärtan som drabbas av det här, de är så måna om andra och sätter sig själva sist.

Allt måste inte vara perfekt, och alla är välkomna. Kirskålen trivs i rabatten tillsammans med hortensia, lavendel och ormbunkar.

Utmattningen kanske är vår tids stora folksjukdom. Jag har ju själv varit drabbad, för ett par år sedan när en oväntad händelse tippade mig över kanten i ett läge där jag var som allra tröttast. Kanske hade jag klarat den händelsen bättre om jag haft reserver sparade? Jag kraschade inte fullständigt, men blev sjukskriven en månad. Sedan dess har jag försökt på många sätt att hitta tillbaka till min superkraft, men märker tydligt att det tar emot. Vilket leder mig till frågan – kan man någonsin komma tillbaka till samma kapacitet som innan?

Man kan absolut komma tillbaka på det sättet att man kan bli sig själv 2.0. Eller 1.2, säger Josefin.  Men vi är aldrig riktigt samma, och att sträva efter att komma tillbaka till samma läge som innan är kanske inte heller något vi behöver göra. För det gamla livet var ju helt uppenbart inte hälsosamt och hållbart.

Så klokt, det har jag inte tänkt på innan. Vi pratar en stund om våra mammor, jag berättar att jag frågade min en gång om hur i allsin dar hon hann med att både jobba heltid och fostra tre barn. Hon svarade att det inte var samma höga krav då, på 70-80-talet. Allting gick liksom lite långsammare, det var inte samma informationsflöde. Josefins mamma hade ett liknande svar på samma fråga. Man levde närmare varandra, närmare naturen och dess växlingar. Idag tar vi del av allt som alla gör via sociala medier. Sedan är det som att vi försöker lägga ett pussel av alla perfekta bitar som vi vill göra till våra egna. För många blir det svårt att klämma ihop alla bitarna.

Det var bättre förr, skrattar Josefin. Nej, men det är svårt att backa bandet såklart. Teknik är bra, men det går kanske lite för fort. Vi är vana vid att allt ska finnas alltid. Men här i hälsoträdgården vänder vi på det och pratar mycket om förgänglighet. Kanske uppskattar man den vackra vallmon mer just för att man vet att den snart kommer att vissna. Här lever vi med årstiderna. 

Snart ska dalhliorna upp och 3000 tulpanlökar ner i jorden. Det är så välordnat och ambitiöst gjort i Josefins hälsoträdgård att jag inte kan låta bli att ställa frågan – hur ska du göra för att inte gå i samma fälla själv? Med en dotter på knappt fyra år och nystartat företag med höga ambitioner?

Jo, det är klart att jag har tänkt på det och lär mig mycket av att jobba med det här, säger hon. I våras fick jag till exempel lite panik när jag såg alla bilder på instagram hur alla influencers höll på med förodling och själv hade jag inte hunnit så ett enda frö. Då är det lätt att känna sig misslyckad. Men då påminde min mamma om att förodling faktiskt bara är en teknik. Sedan sådde vi på friland och det gick ju jättebra det också. Jag litar på naturen, att den reder upp det mesta. Det är skönt att släppa kontrollen och se att det ordnar sig ändå.

Nu när sommaren är över går verksamheten över i en annan fas på Lilla Hälsoträdgården.

Man kan fortfarande vara ute, men det blir också workshops med skapande i olika former här inne i det vackra rummet med alla fönster.

Naturen säger till oss att sakta ner nu, visst känner man det i hela kroppen. På ett sådant här ställe blir man påmind om hur livet har formats till något annat än att följa de naturliga växlingarna. Ordet höst-kick-off poppar upp i mitt huvud. Är det egentligen rimligt att vi ska gasa oss rakt in i mörker och kyla? Jag röstar för en höst-slow-down istället. Bromsa och släpp taget. Du är som den vissna hortensian. Den duger precis lika bra som när den blommade, den är bara vacker på ett nytt sätt.

Här är tre tips från Josefin som jag tar med mig in i hösten, och som jag hoppas att du också kan ha nytta av.

1. Tanka energi, som du sedan sparar på. När du väl har lite energi på lager, se till att inte bränna den direkt även om det är frestande. Jag skulle vilja säga att det här gäller särskilt mycket för alla som driver företag eller har mycket ansvar i sin yrkesroll. För den som har stort ansvar kan fler saker hända som ställer planerade ledigheter på ända. Det gäller att ta chansen till vila när man får den och spara på allt som går för att ha kraft att hantera de tvära kasten som kommer.

2. Att vila är att göra något annat. Det behöver inte vara något stillsamt som att ligga på soffan. Vad vi räknar som vila är väldigt individuellt, är du en aktiv person kanske du behöver göra något praktiskt. Huvudsaken är att det är något annat än du vanligtvis gör, att det får vara kravlöst och utan prestation.

3. Ta vara på förgängligheten. Hösten, när naturen förbereder sig för vila, är en tid som vi verkligen kan lära oss något av. Att bejaka förgängligheten är ta tillvara saker precis när de är, inte skjuta upp tills de har passerat.

Jag tycker att vi gör som Josefin säger och tar in lite av skönheten i just detta ögonblick. Stjärnflockan måste vara en av de absolut vackraste blommor som finns. Och tänk att bina fortfarande jobbar.

Hortensian med mörka blad, så vacker kontrast.

Hej lilla vän mitt i blomman.

Rödaste vallmo, så bräcklig och magnifik.

Törnrosas kjortel vajar i vinden.

Dahlior i många färger och former som Josefin samlat på sig från olika håll.

Blir själv inspirerad att odla fler sorter hemma nästa år. Men om jag inte hinner får det vara ok.

Ta ett djupt andetag och förundras över den allra mäktigaste dahlian. Känns det inte lite bättre i själen efter att ha tittat på den en stund? Jag vinkar hejdå och hoppas komma tillbaka och se hur hälsoträdgården blomstrar vidare nästa säsong. Önskar er och alla dahlior en fin vintervila!

 

2 reaktioner på ”Höst i Lilla Hälsoträdgården

  1. Tack! Jag har utmattningssyndrom sedan tre år tillbaka och det är inlägget var en bra påminnelse om vad jag kan tänka på inför vintern. Har valt att ta en kort paus från verksamheten jag jobbar i för att jag hade ingen energi kvar till mej själv. Mitt fokus har varit på andra för att jag har förmågan och hjärtat till det.

    Maria som bor någonstans i vårt avlånga land

  2. Hej Maria, det låter som du har det där stora hjärtat som jobbar hårt för andra. Klokt att du tar dig tid att återhämta, önskar dig allt gott och en lugn vinter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s