För att få uppleva stenugnsbak på riktigt åker vi till den gamla 1800-talsgården Karlsberg i Tvååker. Det är jag, min bror Kaspar, hans svärmor Gunilla och kompisen Jakob. I bilen ner är det mycket nördigt prat och dåliga skämt kring hur man snittar bröd snyggast, vilka bakböcker som är bäst och vilket kommersiellt industribageri som jäser sina svampiga sötlimpor på kortaste tid. Alla är lite tramströtta, både jag, Kaspar och Gunilla har varit uppe sent kvällen innan och förberett våra degar. Det känns helt sjukt att man kan vara så intresserad av något, men så är det. Har man väl börjat baka är man fast.

Anneli som jobbar här tar vanligtvis emot grupper av människor på kick-off eller konferens. Inne i den söta lilla röda bakstugan finns foton med hälsningar från Vattengympagänget och andra som har passerat. Hon har aldrig tidigare varit med om en invasion av det slag som sker just i dag. Att några helt galna brödentusiaster kommer med bilen full av degar, skållade gryn, vågar, kavlar, hemmasnickrade brödspadar och annat jox. Medan vi blir bjudna på smörgåstårta till lunch planerar vi dagens bak. Vi har alla med oss bröd som vi vill uppleva i den dimension som stenugnen kan erbjuda:

Gunilla
• Olof Viktors ljusa bröd, tre stora bröd och två pain riche
• Tre Vitt bröd med levain ur Jan Hedhs »Bröd«.

Kaspar
• En jättestor Råg-Arnold, Riddarbageriets recept
• Tre stycken Martins stora vita, från paindemartin.se

Sara

• Fyra stycken Havre & Hampa, inspirerat av Skållad havrelimpa ur »Bröd från Brunkebergs bageri«
• Solhaga levain med durum, två bröd eget recept
• Saras suraste rågbröd, två bröd
• av slattarna från rågbrödet och havrebrödet blir det även en plåt knäckebröd

Jakob
• har inga degar med sig, men väl en proffsig kockrock med eget monogram.

Anneli berättar om hur man eldar i själva ugnen. För det första gäller det att lasta in stora mängder björkris. Som jag ser det är detta ett av de större hindren för mitt eget bakande i stenugnen i Slöinge. Hur ska jag få tag på så mycket ris? Jag hade föreställt mig att jag skulle stå och peta in några vedklabbar lite snyggt, men det här är ganska skräpigt faktiskt. Och det ryker något enormt, vi kommer att lukta brand när vi åker härifrån.

När ugnen är varm rakas glöden ut i en låda, och man svabbar hela ugnen med en helt vanlig blöt golvmopp. Stenarna har nu blivit vita och det är ungefär 300 grader där inne. Vi får nästan plats med alla bröden, resten fyller vi ut med Annelis traditionella stenugnskakor som bakas när normala personer kommer hit. Under bakningens gång sjunker temperaturen i ugnen. När man eldar upp ugnen precis innan bakning håller värmen inte längre än till en omgång bröd. Hade man däremot börjat elda lite försiktigt i går kväll kunde ugnen haft en mer bestående värme.

Det finns många osäkerhetsfaktorer som kan sätta käppar i hjulet när man bakar i stenugn. Vi har tur och drabbas inte av några större missöden, förutom att en katt har promenerat rakt över Gunillas baguetter. Men även detta kan man lära sig något av. Hon konstaterar nöjt att baguetterna som innehåller levain klarat ”katt-testet” mycket bättre än de som endast innehöll vanlig surdeg.

När vi har bakat klart upptäcker vi också att några bröd blivit kvarglömda i en kylväska. Typiskt! Men vi eldar igång ugnen igen med en mindre bunt ris, och hoppas på att värmen ska bli lagom hög.

Vilken rolig dag vi har haft! De flesta av bröden blev både snygga och goda. Trötta åker vi hem, helt höga på doften av bröd. Jag är betydligt klokare nu och börjar få en mer realistisk bild av hur stenugnen på Solhaga ska komma till användning. Fortfarande tror jag väldigt starkt på att det blir fantastiskt.

Om du också vill baka på Karlsberg, kolla deras hemsida.