Sämre kan man ha det. Sitta på verandan en augustikväll och rensa dagens skörd av trattkantareller, medan Ante går loss med sekatören i buskaget alldeles intill. Själva skogsutflykten var tyvärr inte så harmonisk. Ante, Myra och jag sprang omkring i tio minuter bland granarna vid en grusväg bortom Asige medan en superarg Max satt och tryckte på biltutan. Han ville inte alls vara med. Som tur var fanns det massor av svamp.

Och nu är häcken klippt, löven upplockade från grusgången, veckans bokföring exemplariskt insatt i pärm och alla barn glada. Ante steker gårdagens levain i stora mängder smör och snart är det trattkantarellernas tur. Jag tror att det är dags att gå ut och klippa lite bladpersilja.