Jag har snöat in på smördeg för tillfället. Det är så otroligt enkelt att göra när man väl får lite rutin på det, och det går att göra så oändligt mycket av den. Till exempel den fina klassikern allianskringlan, med mördeg, smördeg och kanelsocker i ljuv förening. Lite krånglig att göra, men så god att man smäller av. Dessutom kan du frysa in kringlorna obakta, sedan är det bara att ta fram, tina upp och baka av.

Mördeg
200 g smör
100 g socker
300 g vetemjöl
1/2 ägg
Blanda rumsvarmt smör och socker. Tillsätt vetemjöl och ägg och arbeta så kort tid som möjligt. Plasta in och låt vila i kylen.

Smördeg
500 g vetemjöl
250 g vatten
75 g smält smör (osaltat)
1 äggula
3 g citronsaft
10 g salt (om du använder normalsaltat smör, ta bara 4 g salt)
425 g smör till kavling

Kör ihop allting, ganska snabbt utom smöret till kavlingen så att du får en jämn deg. Rundriv och platta ut lite lätt, plasta in och lägg i kylen i minst två timmar

Banka ut smöret med en kavel och vik det ett par gånger så att det blir plastiskt. När du är klar bör du ha en platta som är cirka 1 cm tjock. Men jobba snabbt så att det inte blir kladdigt. Kyl ner smöret en stund om det behövs, det bör ha samma temperatur och konsistens som degen när du kavlar.

Kavla ut degen till dubbelt så stor yta som smöret. Vik in kanterna och stäng till ordentligt så att smöret är ordentligt inneslutet. Kavla ut till en rektangel, cirka 1 cm tjock och vik ett treslag. Kavla ut en gång till och vik ytterligare ett treslag. Låt sedan degen vila en timme i kylen.

Ta fram degen, kavla två stycken treslag igen, och låt vila i kylen en timme.

Och sedan ytterligare en gång: Ta fram degen, kavla två stycken treslag igen, och låt vila i kylen en timme.

Kanelsocker
Blanda kanel med strösocker så att det får rejält med brun färg.

Utbakning
Se till att båda degarna är så kalla som möjligt, du kan till och med lägga dem i frysen en kvart innan du ska kavla ut. Se till att ha uppvispat ägg och pensel redo.

Mjöla bordet och kavla ut hälften av smördegen till en avlång remsa, cirka 30 cm på höjden. Pensla med uppvispat ägg och strö över kanelsocker, ganska rikligt. Kavla ut mördegen i samma form och lägg den ovanpå. Pensla med ägg och strö över kanelsocker. Ta den sista smördegen, kavla ut och lägg överst.

Putsa bort kanterna överst och nederst på degen och skär upp den i 1 cm breda remsor med en sporre. Tvinna varje remsa och lägg dem som en kringla, så att ändarna döljs under kringlan.

Lämna ordentligt med mellanrum i kringlan, annars växer den ihop i ugnen. Pensla med ägg, strö över mandel och pärlsocker.

Baka av i 230° i 15–20 minuter, här är det viktigt att du verkligen ger dem ordentligt med färg så att de blir spröda och genombakta.

Jo, men jag gillar snö, absolut. Det är bara lite segt precis när leveransen ska iväg och det har fallit mer än 20 centimeter. Ska det inte blir vår snart förresten?

Ja, det blev en lång dag det här med mycket farande hit och dit, och nu ska jag och Moa iväg och repa med Nikolaikören inför konsert nästa helg i Halmstad. Jag ser fram emot soffan sent ikväll, då jag får gotta mig med veckans kondis på Solhaga – grappapralinerna som vi tog fram till Passion för mat i samarbete med Osteria Goteborg. Tyvärr hann vi inte doppa dem lagom till mässan, det var för varmt i bageriet och den rätta termometern var på fel plats, och ja… det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Men nu är de klara och färdigpackade i påsar. Fantastiskt goda.

Grappan till de här pralinerna kommer från Bepi Tosolini, en producent i Friuli, nordöstra Italien. Det här destilleriet är unikt, de gör sina produkter bara åtta veckor per år – precis efter skörden eftersom man vill ha purfärsk råvara att destillera. Grappan görs på dravet – resterna efter vinproduktionen. Skal, kärnor och fruktkött distilleras, och ju färskare råvaran är desto mer aromatisk blir grappan. Allt sker enligt en process där man arbetar med mindre satser för att utvinna den allra finaste drycken. Vi har använt en Grappa Rovere, som är lagrad på ekfat. Finns på systembolaget (nr 86736) och är också helt fantastisk att njuta precis som den är. Undrar om det inte ska bli ett litet glas ihop med pralinerna, jag tror att jag är värd det faktiskt.