Varje år får jag en liten summa pengar efter min pappa. Han hette Daniel Helldén (1917-1998) och var tonsättare och musikpedagog (på Wikipedia kan man läsa mer om honom). Det är STIM-pengar för noter som har sålts och musik som har spelats i radio bland annat. Större delen kommer från arrangemanget på Bellmans Bort allt vad oro gör, som i många år varit klassiker bland svenska körer.

Bort allt vad oro gör, bort allt vad hjärtat kväljer
bäst att man väljer bland desse buteljer sin maglikör…

I år fick jag 695 kronor. Jag har aldrig tänkt så mycket på vad jag egentligen gör med de där pengarna, de har liksom försvunnit in bland vardagsutgifterna. Men så häromdagen kom jag på hur jag bäst ska förvalta mitt arv. I fortsättningen ska jag köpa en riktigt fin flaska vin för hela beloppet. Helt plötsligt kändes 695 kronor som väldigt mycket pengar. Jag gick in på systembolaget.se och kollade vad som fanns.

Valet föll på en La Rioja Alta Gran Reserva från 1995. Och jag fick visa leg när jag hämtade ut den, bara en sån sak. Fast jag undrar lite om de skojade med mig, för vilken tonåring hade valt att partaja på det här viset?

Och eftersom livet är för kort och oförutsägbart för att spara på fina viner drack vi upp det så fort vi fick chansen. I söndags lagade vi helstekt oxfilé från Mostorps Gård, gräddig svampsås, pasta och baconlindade dadlar. Vinet dracks ur mina absoluta favoritglas med jugendmönster. Det var ljuvligt, lätt och komplext på samma gång. Här har ni länken till en inspelning av Bort allt vad oro gör på Spotify med kören Nota Bene. Lyssna nu riktigt många gånger så kanske jag kan köpa en ännu finare flaska nästa år… och om både jag och upphovsrättslagen överlever som det är tänkt ska den sista flaskan öppnas år 2068, då jag är 94. Jag ser verkligen fram emot det.

Jag bakade världens enklaste kuvertbröd också, på en experimentdeg utan jäst som vi satte på bakkursen i lördags (jag hade äran att undervisa en oerhört trevlig grupp med många engagerade och kunniga deltagare). Det blev jättegott, till och med barnen tyckte om det. Myra sa till mig att mamma om du bakar det här jämt kommer det att gå ännu bättre för bageriet.

500 g vatten
500 g rågsurdeg
1000 g vetemjöl
25 g salt

Kör allt i degblandare på låg hastighet i 10–15 minuter. Låt degen vila i en inoljad plastlåda med lock i 2 timmar, vik i hop den efter halva tiden. Se bara till att den har jäst upp ordentligt innan du viker den första gången. Eventuellt kan du vika den ytterligare en gång under jäsningen om du vill ha en fastare deg. När degen har jäst upp, ställ in hela lådan med degen i kylen över natten.

Ta fram plastlådan ur kylen, vält försiktigt ut degen på mjölat bakbord och dela i lagom stora bitar med en spackelspade utan att trycka ur för mycket luft.

Värm ugnen till 275° med baksten eller en plåt inne. Lägg småbröden på en bricka med bakplåtspapper på. Skjutsa in hela pappret med bröden på den varma stenen eller plåten och spruta samtidigt in vatten. Om du bakar riktigt små bröd kan du låta värmen vara på max, annars vrider du ner till 225°. Baka tills de har rejält med färg och skorpa.

En del av degen formade jag till små kuvertbröd och en mini-brytbaguette som jag lät jäsa ytterligare en natt. På måndagen skulle jag nämligen assistera Lisa Lemke som lagade superfin lunch till ett viktigt möte i Ugglarp.

En del av kuvertbröden skar jag i tunna skivor och stekte i olivolja med lite salt på, så blev det krutonger till salladen.

Mikael från Ugglarps Grönt hade med sig lådor med grönsaker som vi fick dela på efter att disken var avklarad.