Det här brödet smakar mycket, och gott. Stora osttärningar som får smälta under bakningen i samma takt som sesamfröna rostas till perfekt gyllene färg. Varsågoda!

400 g vatten
560 g vetemjöl special
120 g grahamsmjöl
240 g vetesurdeg
10 g honung
10 g jäst
18 g salt
20 g sesamfrön + frön till dekoration
120 g cheddar skuren i tärningar (minst 1×1 cm)

Knåda allt utom salt, sesamfrön och ost i cirka 10 minuter i degblandare. Tillsätt saltet och knåda lite snabbare i några minuter till. Blanda i ost och sesamfrön allra sist ett par minuter på låg hastighet.

Låt degen vila i en inoljad plastlåda i cirka 2 timmar, vik ihop en gång under tiden. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela i två bitar. Forma sedan till avlånga bröd. Spraya ovansidan med vatten och doppa i sesamfrön. Lägg dem sedan med undersidan (skarven) uppåt i mjölad duk eller korg, så att de får lite stöd under jäsningen.

Låt jäsa i rumstemperatur i ett par timmar, eller i kyl över natten. Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande. Sätt in bröden i ugnen samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka av i cirka 30 minuter så att de får fin färg. OBS! Använd bakplåtspapper om du skjutsar in brödet på en sten eller plåt, annars kan det bli lite söligt.

Det har hänt så mycket saker den senaste tiden att jag inte vet i vilken ände jag ska börja berätta. En av de mer spektakulära händelserna inträffade i lördags när Gustav ringde från bageriet och nästan skrek att jag måste kolla ut genom köksfönstret NU. Därute satt ett monster till fågel. En tjädertupp som gått vilse i Slöinge, det har till och med rapporterats om detta i Hallands Nyheter.

Jag vågade mig ut några sekunder och lyckades ta en bild på det magnifika djuret. Det är det fler som har försökt med, för ända sedan dess har det varit både ornitologer och fotografer med jättelånga objektiv på besök i bageriet och frågat om vi har sett tjädern. Vi matade den med bröd såklart, och tydligen har den hållit sig här i området kring Ågatan och Bertevägen de senaste dagarna. Jag tycker lite synd om den, alldeles ensam på äventyr i Slöinge. Men om inte annat så vet den iallafall var det finns brödsmulor att trösta sig med.