Nyårsdag i Edinburgh. Det hände så mycket här igår att jag inte hann skriva. Ett av mina uppdrag för Söderberg är att ta fram sju sorters kakor med olika smak, utseende och form. De ska dessutom vara enkla att producera i stora mängder och vara tillräckligt stadiga för att kunna packas i påse. Så igår ägnade vi dagen åt att blanda degar, jämföra recept och provsmaka oss fram till den perfekta mixen.

Bagerichef Olga och platschef Linda provsmakar. Det är svårt att tänka sig något mer svenskt än sju sorters kakor, och den mest unika kakan för Sverige tänkte jag bjuda er på lagom till de nya året. Drömmar bakas med hjälp av hjorthornssalt, vilket på engelska heter baker´s ammonia (ammoniumvätekarbonat). Precis som bakpulver och bikarbonat är det ett kemiskt jäsmedel, som förr i tiden framställdes genom upphettning av horn och klövar från bland annat hjortar.

Detta pulver lär ha använts i det luktsalt som fina damer fick stucket under näsan när de svimmade av. Och det är tydligen en klassisk invigningsritual att låta nykomlingar i bageriet titta ner i burken och ta ett djupt andetag. Olga berättade att hon hade varit med om ett riktigt gräl en gång till följd av detta, för det är verkligen inte något trevligt sätt att välkomna nya bagare in i yrket. Däremot blir det en väldigt trevlig kaka.

Drömmar
225 g smör
200 g socker
300 g vetemjöl
4 g hjorthornssalt (kan ersättas med bakpulver, men då ska mängden dubblas)

Rör ihop rumsvarmt smör och socker ordentligt. Blanda vetemjöl och hjorthornssalt i en annan skål, blanda därefter ihop allting till en deg. Rulla ut till långa rullar och dela i bitar på 12–20 g styck, beroende på hur stora du vill ha dem. De fyter ut ganska mycket, så lägg dem med avstånd från varandra på plåtar med bakplåtspapper.

Baka i 150°C i 20–25 minuter. Det är viktigt att värmen inte överstiger 150°C, då kan kakorna sjunka på mitten. De ska inte ha för mycket färg, utan vara riktigt bleka.

Traditionen med sju sorters kakor uppstod i Sverige kring sekelskiftet 1900, då kaffekalaset blev det lite mer informella alternativet till middagsbjudningen. Nymodigheter som järnspis med bakugn, pressjäst och bakpulver gjorde det möjligt att fylla kaffebordet med allehanda läckerheter.

Den här bilden tog jag på Nordiska Museet i Stockholm i våras, här ser vi ett traditionellt kaffebord från 1900. Det skulle serveras vetebröd, sockerkaka och minst sju sorters kakor, – och gästerna skulle smaka på allt. Därför kan det vara en bra idé att göra kakorna riktigt små. Inte mer än 12 gram styck, för att göra det hela hanterbart för gästerna.

När jag var färdig med kakbaket gick hela familjen på en lång lång promenad i Edinburgh.

Sedan blev det nyårsmiddag med Jan Hedh & co innan det var dags att ge sig ut på stan.

Fira nyår i Edinburgh är listat som en av de topp 100 saker man bör göra innan man dör. Hogmanay är en gigantisk gatufest med uppåt 100 000 människor samlade kring Princes Street Gardens. Folk dansade och sjöng, drack öl och spelade säckpipa och det var hur härlig stämning som helst. Dock ej rekommenderat för personer under 16 år, vilket vi verkligen kan förstå. Inom ett par minuter hade vi tappat bort vårt middagssällskap och hade fullt upp med att hålla samman familjen. Det var så mycket folk att det inte gick att röra sig ur fläcken, och vi fick be några poliser släppa ut oss från området. Det var helt enkelt lite mer festligt än vad vår lilla Myra klarade av. Väl utanför staketen var det inga problem, där kunde vi titta på fyrverkerierna i lugn och ro.

För oss har 2014 varit ett av de bästa åren någonsin på många sätt. Vi har byggt ett hus, gjort färdigt vår trädgård och blivit klara med de stora inredningsprojekten på Solhaga. Vi har vilat upp oss och fått mer tid över till vänner och familj, precis som vi önskade oss. Solhaga har växt med 40% i omsättning och vi har fått flera nya medarbetare till vårt fantastiska gäng. Samtidigt har det också varit ett av de sorgligaste. Vi har förlorat två viktiga och nära personer i vår familj, min mormor Hanna och Antes pappa Nils. Visserligen under avdelningen livets gång eftersom både hade levt långa och innehållsrika liv, men det är ändå en stor förlust.

Idag är det riktigt ruskväder här i Skottland, vi håller oss inne och myser och funderar på vad vi ska göra av det här nya året. Än så länge har vi kommit fram till att vi vill åka skidor, åka till Mallorca, ta en tur till London och kanske paddla kanot och tälta i sommar. I övrigt vill jag inte planera för mycket. Det är fint om det kan finnas plats för helt oväntade saker.

Önskar er alla ett fantastiskt år, tusen tack till er som följer och uppmuntrar oss på olika sätt. Det betyder så mycket!