I fem år har vi konstant haft stora projekt igång här på Solhaga. När vi efter intensivt byggande hösten 2010 var färdiga med bageriet i början av 2011 var det dags att bygga om övervåningen på bostadshuset och lägga nytt tak 2012, sedan blev det höst och dags att sätta hundratals växter i trädgården och börja rita på gårdshuset som sedan började byggas i början av 2013. När det var klart passade vi på att tapetsera om och plantera ännu fler växter och sådär har det hållit på. I veckan blev vi klara med det sista byggprojektet – planket mellan bageriet och nya gårdshuset.

Nu är det slut med sågspån överallt, brädor och presenningar och högar med skräp som måste till tippen. Inga beslut som ska fattas, mått som ska tas eller vattenblandare som ska googlas på. Är det inte nu folk skiljer sig? Jo, det är ganska vanligt tyvärr. Men Ante och jag har tagit oss igenom det även om det har kostat både fysiskt och mentalt. Nu går vi runt huset flera gånger om dagen och bara tittar på allt, och det känns som om livet precis har börjat.

Här är vår innergård med bostadshuset till vänster, bageriet i mitten och gårdshuset till höger. Planket mellan bostadshuset och bageriet byggdes efter modell på ett foto från 1906. Med det nya planket mellan bageri och gårdshus får vi en helt skyddad innergård och våra kära grannar får äntligen lite lugn och ro. Tänk att vi fortfarande är goda vänner trots allt stök på vår sida om staketet.

Det är inte så lätt alltid att bo på sitt jobb. Med tiden har det blivit viktigt för mig och familjen att kunna stänga dörren ibland och vara helt ifred.

Det faluröda planket har två dörrar, en synlig i falusvart som nästan alltid står öppen. Sedan finns det en ”osynlig” dörr med liggande panel till vänster…

… som smälter ihop med planket när den står öppen.

En stund i solen med världens bästa snickare Peter och JB. Det känns jättekonstigt att de inte ska vara här mer nu, jag kommer att sakna dem! Som kronan på verket har Bygglovsnämnden i Falkenberg nominerat Solhaga till Hallands Museiförenings diplom för god byggnadsvård, med en väldigt fin motivering:

”År 2008 köpte makarna Anders och Sara Wennerström ett av Slöinges äldsta hus, byggt år 1900. Det var slitet och hade genom okänsliga renoveringar och moderniseringar berövats mycket av sin ursprungliga skönhet. Sex år senare är huset en prydnad för samhället och ett efterföljansvärt exempel på tillämpad byggnadsvård.

Verandan i snickarglädje har renoverats och kompletterats efter ett gammalt foto, begagnade fönster av ursprungligt utseende har ersatt sentida perspektivfönster och på taket har den korrugerade stålplåten bytts mot ståndfalsad zinkplåt. Den gamla bakstugan har byggts om till ett modernt bageri, och för att kunna husera den växande rörelsen har de låtit uppföra ett nytt hus.

I samarbete med duktiga och intresserade snickare har de åstadkommit en byggnad som i stort och smått infogar sig i den mer än hundraåriga miljön: den faluröda locklistpanelen har bottenbrädor av varierande bredd, fönsterna har mittpost och äkta spröjs, och över fönsterna sitter inte plåtbleck utan snedställda vattbrädor. På taket ligger begagnat tvåkupigt lertegel. God byggnadsvård är inte minst att hushålla med resurser, att ta tillvara och använda det genuina och hantverksmässigt framställda istället för att kassera och köpa nytt från byggvaruhuset. Här har både gamla fönster och dörrar, lertegel, beslag och annat återanvänts i ett ambitiöst och uthålligt renoveringsarbete, som är både konsekvent, skickligt och kärleksfullt utfört.”

Det är andra gången vi är nominerade till det här priset, och om vi tar hem det i år är det väldigt mycket tack vare JB och Peter. De har låtit vår vision ta fysisk form på ett sätt som är helt enastående. I nästa inlägg tänkte jag ta er med till andra sidan planket, så ska ni få se på verksamhetens baksida…