Högsäsong har vi varit med om på Solhaga. Men att vinna utmärkelsen Västsveriges bästa semla skulle visa sig ha långt större effekt än något annat vi varit med om. Under denna vecka med hundratals semlor sålda varje dag gick allting ut på att förbereda oss för att kunna hantera dagen D. Fettisdagen alltså. Vi fick räkna på fyllningen och lägga till lite extra nollor i recepten, skulle hundra kilo räcka? Och tvåhundra liter grädde och väldigt mycket mjölk för att löpande kunna baka nya bullar under dagen? Hur många plåtar har vi egentligen?

Teres som är ordförande i Västsveriges Bagare och Konditorer kom förbi för diplomöverlämning och trevlig fika. Till vardags driver hon Hamnbageriet i Kungshamn tillsammans med sin sambo Fredrik.

Alla ska ju ha sitt på fettisdagen, även de som inte tål gluten, laktos och mandel. Jag passade på att besöka vår nya leverantör av glutenfritt – Kullagårdens glutenfria vedugnsbageri i Veddige. Vad jag vet är det här Sveriges enda glutenfria bageri som bakar i vedugn. Anki har drivit det i ett par år nu och bakar allt i vedugnen nere i källaren till sitt bostadshus.

Det blev också en sväng förbi Skrea Ost för att hämta mjölk till servering av hetvägg. Här ser ni ett exempel på egenföretagarens stenhårda vardag, Monica med nyopererad fot rullar omkring med benet på en kontorsstol med krycka som stöd. Starkt jobbat!

På måndagskvällen var SVT här och filmade för de lokala nyheterna. Jag var ”tvungen” att äta två semlor framför kameran. Resultatet kan ni se på den här länken, 8:58 minuter in i inslaget.

Tidig fettisdagsmorgon, Johan och Hanna vid bakbordet. Hundratals semlor skulle hämtas innan vi ens hade öppnat. Jag vek lådor och packade för brinnande livet medan Radio Halland sände direkt.

Jag vet faktiskt inte hur vi hade fixat dessa dagar utan Rebecka och Isabelle, som just nu gör praktik hos oss. Till våren tar de gesällbrev i Göteborg och sedan blir det sommarjobb här på Solhaga vilket vi är ofantligt glada för.

Det är lätt att man tappar sugen på semlor när man har dem så nära inpå, i så stort antal. Men framåt eftermiddagen kunde vi faktiskt sitta ner och njuta några minuter. Elin, Annsi, Isabelle, Rebecka, Karin och Ante. 

Karin krönte mig högtidligt till semmeldrottning. Vi landade på 1229 sålda semlor och kassarekord, men allra gladast var jag för att det gick så bra, att vi hade läget under kontroll och roligt under tiden vi jobbade. Och att så många tyckte om semlan, såklart. Bland annat blev den ”besiktigad” av gänget på Bilprovningen i Falkenberg, vilket de skriver om på sin blogg.

Men allt är inte bara fantastiskt, tyvärr. Det här damp ner på Solhagas facebooksida lagom till att jag skulle sätta mig och äta en god middag. När det kommer kritik av det här slaget får man helt enkelt bara ta det. Någon har haft en tråkig upplevelse, och det går inte att bara slå det ifrån sig. Men hade jag velat såga ett företag på detta vis hade jag nog gjort det i ett privat meddelande och inte med hela världen som publik. I vilket fall som helst ringde jag upp personen, beklagade den dåliga upplevelsen och erbjöd en gratis fika. Det är så lätt hänt att ord, som kanske yttras i all hast på ett skämtsamt sätt, landar fel hos mottagaren. Jag kan i alla fall garantera att INGEN av oss som jobbar på Solhaga någonsin skulle säga dylika saker med avsikten att vara otrevlig.

När det var dags för efterrätten upptäckte jag det – att jag hade glömt att lägga undan semlor till mig själv och familjen. Katastrof! Jag som till och med köpt en flaska Ruffino Serelle som har toner av marsipan vilket skulle passa särskilt bra till just semlor! Men det löste sig eftersom vi hade bullar kvar. Det fick bli hemvispad grädde och inte orkade jag hämta någon sprits. Slutet gott, allting gott. Nu riktar vi blicken framåt, jag och Ante åker till Stockholm ett par dagar för att spana efter saker och inredning till Borgmästargården. Så nästa gång vi ses är det nog från möbelmässan.