Vintern har slagit sina klor i Halland och skördesäsongen är på upphällningen. Det känns vemodigt, för hela hösten har jag åkt varje onsdag till Ugglarps Grönt för att hämta säsongens finaste skördesaker till både Borgmästargården och Solhaga. Mot slutet har det mest varit olika sorters rotsaker och kål, men å, så många och fina sorter. Veckans helgbröd den här helgen blev ett bröd med morötter, fänkålsdill och kummin.

Morot & fänkål
600 g vatten
200 g vetesurdeg
900 g vetemjöl
200 g emmer
150 g riven morot
15 g fänkålsdill
10 g hel kummin
10 g jäst
27 g salt

Riv morötterna, hacka fänkålsdillen, och krossa hel kummin i en mortel för att få fram smaken.

Blanda vatten, vetemjöl, emmer, vetesurdeg och jäst på låg hastighet i 10 minuter. Tillsätt salt och kör lite snabbare i cirka 5 minuter. Lägg i morot, kummin och fänkål och kör på låg hastighet tills det har blandat sig.

Låt degen vila 2 timmar i plastlåda, vik ihop en gång under tiden. Dela i tre bitar och forma till runda bröd som du lägger med skarven uppåt i jäskorgar med mjölad duk. Låt gärna jäsa i kyl över natten.

Värm ugnen till 275°. Vänd upp bröden på en brödspade eller liknande och snitta med en vass kniv eller rakblad. Sätt in dem i ugnen på en sten eller varm plåt samtidigt som du sprutar in vatten. Sänk till 225° och baka i 30–35 minuter, eller till en innertemperatur på 98 grader. Lufta ut all fukt genom att öppna luckan några gånger i slutet av baktiden, för en knaprigare och hårdare skorpa.

Inkråmet.

För övrigt har vi varit väldigt upptagna med att fira den senaste tiden. Två av mina närmaste och viktigaste personer har fyllt jämnt.

Min käraste Ante blev 50 och vi firade förra lördagen med dunder och brak tillsammans med gamla och nya vänner. Först med mingel och champagne hemma i köket, därefter kom en buss och hämtade oss alla till Lis Mejeri. Foto: Johan EL Eriksson.

Där serverades en femrätters meny, en för varje årtionde i Antes liv.

Inte vilken halv special som helst. Korvbröd från Solhaga, finaste moset och topping med finess såklart. Johan som driver Lis Mejeri har varit en mycket kär medarbetare på Solhaga de senaste två åren, men nu är det mejeriet på heltid som gäller. Vi hade ingen bordsplacering, utan när varje rätt serverades fick man gå och hämta och hamnade sedan lite slumpvis på ny plats i lokalen. Så att alla som inte träffats på åratal fick chansen att verkligen prata med varandra.

Och i fredags var jag bjuden som yngsta gäst till min mentor Birgitta Hennings 75-årskalas. En dammiddag i kaffestugan vid St Olofs Kapell i Tylösand, med otroligt många rara gäster. Mitt i tillställningen begav vi oss alla över till kapellet där Birgitta berättade sitt livs historia, med musikaliska mellanspel av fenomenale Stefan Wikrén som spelade och sjöng. Jag kan nästan inte beskriva hur viktig Birgitta har varit för mig, hon har följt hela min resa från att jag planerade bageriet ända fram till nu. Med all sin erfarenhet som organisationskonsult och coach har hon väglett mig genom en mängd kniviga situationer. Och den betydelsen tycks hon ha haft för alla gäster på kalaset. Om jag möts bara av hälften så mycket kärlek på mitt eget 75-årskalas kommer jag att vara mer än nöjd. Tänk att få betyda så mycket för så många.