Idag har vi glada nyheter. Borgmästargårdens grafiska identitet är nominerad till Svenska Designpriset, som är den grafiska branschens stora årliga pris. Art director Miika Tuomivuo (som jag jobbade ihop med på Rubrik i mitt förra liv), har lyckats kamma hem nomineringar i två kategorier – Årets Grafiska Profil och Årets Logotyp! Vem som får priset på designgalan i Göteborg i oktober avgörs till hälften av en professionell jury och till hälften av folkets röster – så vi blir enormt glada om du vill gå in och rösta här!

Nästan varje dag får vi frågor om både möbler och kulörer på Borgmästargården, så jag vill passa på att berätta lite mer i detalj om hur vi jobbade fram den grafiska profilen och inredningen, vilka kulörer och möbler som vi valde.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Du känner det direkt, oavsett om du är utbildad formgivare eller en helt vanlig konsument. Är det någon här inne som har brytt sig, eller inte? I det ögonblick du kliver in genom dörren till ett nytt ställe är dina sinnen inställda på att ta in och bedöma det du ser, hör och känner. Domen är hård och allt händer på några sekunder.

När Tilda, Annsi och jag bestämt oss för att starta Borgmästargården gjorde vi en noggrann plan för vad våra gäster skulle få uppleva. Vilka värderingar vi stod för, och vilken historia vi ville berätta. Vad människor skulle tänka och känna efter de första sekunderna, under hela besöket och på väg ut genom dörren igen.

På tåget till Köpenhamn över en flaska bubbel i augusti 2015 kladdade vi ner våra vision och våra kärnvärden:

Vi vill skapa en av Sveriges varmaste mötesplatser och bidra till att göra Falkenbergs stadskärna levande och attraktiv. Och våra ledord är: 
Genuint. Allt är lagat från grunden, allt består av solida material och vi är öppna med hur vi jobbar.
Nära. Vi skapar med råvaror som finns nära oss, just nu.
Anrikt. Hur vi tar med oss husets historia och vårt yrkesmässiga hantverk in i framtiden.
Varmt. Ödmjukhet och ömsesidig respekt mellan oss och alla vi möter.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Sedan gick vi runt i Köpenhamn och besökte över femtio bagerier och caféer på ett dygn. Vi kände efter, analyserade och granskade in i minsta detalj. Vad är det som funkar och varför? Vilka är fällorna? Hur kan vi med en investeringsbudget på strax under två miljoner skapa något som kombinerar allt det bästa vi sett?

Att starta något nytt är en balansgång på många sätt. Det är konsten att välja mellan väl beprövade standardlösningar och egna påhitt. Det är att kväva den första impulsen att gå på egen känsla och personlig smak, och i vissa lägen sätta sig själv åt sidan för det högre syftet. Att främst tänka på den publik som man i slutändan är beroende av. Det är tålamod att först göra hemläxan och veta exakt vad man vill skapa och förmedla, innan man rusar åstad och fördjupar sig i färgval, möbler, logotyper och alla konkreta detaljer.

Platsen i sig kan ge många bra ledtrådar. Vi gjorde en noggrann historisk research kring Falkenbergs historia vad gäller krogar och kaféer, själva huset, och borgmästare Anders Lundberg som bodde där från 1849 till sin död 1912. Först var vi inne på att kalla vårt kafé Storgatan 31, efter adressen. Men så snart vi började forska blev det solklart att Borgmästargården var rätt namn. Det för tankarna till Falkenbergs storhetstid och påminner nu levande människor om att vara stolta över sin stad.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Allt detta blev ett underlag för Miika när han skulle utforma den grafiska profilen. Det fanns bara en enda konkret sak som vi var helt säkra på från början – och det var borgmästarporslinet som min svägerska Alexandra Weilenmann på Villa Retro i Göteborg hittade åt oss.

Så här skriver Miika själv om uppdraget.

”Utmaningen med profilen och logotypen var att  vinka till historien om borgmästaren, byggnaden och tidsåldern när det faktiskt var en borgmästargård. Men utan att upplevas som retro eller tillbakablickande – snarare samtida och eget. Jag personligen tycker att det landat i ett uttryck som är relativt tidlöst och personligt. Men det viktigaste är att det rimmar så väl med allt annat – att varje del, inredning, vad som serveras, bemötande osv – synkar och bygger en större helhet.

Bruce Lee säger att man slår hårdare när man är avslappnad. Och jag tror att hemligheten är ett lyssnande, peppigt samarbete där alla inblandade har fritt spelrum för sina respektive kunskaper men med ett tydligt gemensamt mål. Att man fattar att alla delar är beroende av varandra. Nyckeln är ekvationen: Ju högre ambition desto mindre prestige.”

Foto: Linda Stensson Tengvall

Jens Harald Quistgaards 50-talsserie Relief som han ritade åt danska Kronjyden, var ett porslin som förmedlade exakt rätt känsla av en borgmästare i nutid. Tidlöshet, blad från naturen, en färg som egentligen kändes ganska otrendig. Ett gediget stengods med ett oändligt antal fantastiskt fina och genomarbetade delar.

Kaféer med gammalt porslin hade vi sett förut, jag har ju själv gjort det till en poäng på Solhaga Stenugnsbageri att bara använda udda loppisporslin i vitt och guld. Men ingenstans hade vi sett att man konsekvent använde sig av en och samma vintageserie. Fördelen med Relief är att den finns att köpa i ganska stora mängder om man letar på auktion, så vi köpte några partier på Lauritz.com. Med porslinet som förlaga ritade Miika ett stiliserat bladmönster, som går igen på menyer, take-awaymuggar och en mängd andra ställen.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Bladmönstret finns med på smörgåspappret som vi använder som underlägg på faten.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Ja, till och med på fönsterfolieringen i diskrummet mot gården. Det finns en poäng med att omge sig med skönhet även bakom kulisserna.

Att nyckeln skulle spela en huvudroll stod klart från allra första början, för det var en av de mest slående detaljerna i historien om borgmästare Anders Lundbergs liv.

Anders Lundberg hade mycket regelbundna vanor. Precis klockan halv tio grep han den på väggen till sitt ämbetsrum hängande stora nyckeln för att gå ner på gården och tömma sin mage. Klockan tio om måndagarna började rådhusrätten och till denna tid skulle detta vara avklarat. Ve den som vid denna tid kom och hindrade honom. Då lät det: “Komma just vid denna tiden. Förstöra hela dagen. Kan man tänka sig, kan man tänka sig.”

När det gällde loggan ville vi också ha en tidlös känsla. Mera bild än bokstäver. Ante och jag besökte Frank Lloyd Wrights arkitektskola i Arizona för ett par år sedan och blev förtjusta i hans strama men samtidigt lekfulla grafiska formspråk. Utifrån dessa ledtrådar gjorde Miika ett slags konstsmide på papper med streck och ringar. Ordbilden kan stå för sig själv, eller användas ihop med borgmästarnyckeln.

Samtidigt som Miika började skissa jobbade vi med inredningen. Här ser ni delar av vårt moodboard som vi tog fram tillsammans med stylist Elenor Störby, hela tiden i nära kontakt med Miika för att säkra att allt skulle smälta ihop till en tydlig identitet.

Vi såg framför oss ett premiumställe med förstklassiga produkter och varm atmosfär. Uttrycket skulle vara urbant och modernt, med draging åt det klassiska och tidlösa. Enkelt men med noga genomarbetade detaljer. En fika så som borgmästare Anders Lundberg velat ha den om han levt idag.

Vårt absolut dyraste men också smartaste inköp var Arne Jacobsens Mayor Sofa, ritad för rådhuset i Søllerød under sent 30-tal. Den är det första man ser när man kommer in, och vi har haft en och annan bloggare och instagrammare här som fullkomligt kastat sig över denna praktpjäs med sina kameror. Och det är väl dessa val som kan vara avgörande när man inte har någon stor finansiär i bakgrunden, att lägga pengarna på rätt saker. Att satsa stort på några dyrgripar och förenkla på annat håll.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Till inredningen valde vi tre kulörer från Farrow & Ball, som skulle bilda fin kontrast mot stengodset och borgmästarsoffan. De integrerades raskt i den grafiska profilen.
Down Pipe, till nedre väggpanelerna
Lamp Room Grey, en ljus varmgrå till den övre delen av väggen
Studio Green, en riktigt mörkt grön till stolarna
Typsnitten är enkla. Det modernare avenir utan seriffer är lättläst till rubrikerna. Till brödtext det klassiska New Baskerville Roman, som har väldigt vackra siffror.

Med så här stora ljusinsläpp tyckte vi att det var nödvändigt att dra på med en mörk kulör för att skapa den karaktär vi ville ha. På borgmästarns tid inredde man med mörka färger och träpaneler, därför valde vi att göra en mäktigt hög bröstpanel, i kulör Down Pipe. Den ljusa delen ovanför är målad i Lamp Room Grey. Det finns många danska influenser i inredningen, delvis är det mitt danska arv som spökar. Men Halland har ju också varit danskt, och det finns många gedigna traditioner med smørrebrød och wienerbrød som vi ville bära vidare. Stolarna är Børge Mogensens klassiska Øresund som ritades 1955. Carl Hansen tog fram en specialvariant till oss, med träsits istället för flätad sits. Målad i den mörkt gröna nyansen Studio Green.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Givetvis ska de minsta gästerna sitta på en lika fin stol. En barnstol inköpt på loppis blev målad i samma färg som Øresund-stolarna. Just barnstolarna är ofta en ganska ful detalj på många kaféer, de tycks vara införskaffade i all hast och inte riktigt ha någon given plats. Här är den istället sammangjuten med vattenstationen på ett genomtänkt vis.

Den mörka färgen är också tacksam när man vill få bröd, bakverk och finporslin att framträda – och samtidigt gömma mindre attraktiva detaljer. Det blir lätt rörigt bakom disken på ett kafé, det var något som vi tänkte på från start. Vi hade sett alldeles för många kaféer med disktrasor i skrikiga färger liggande lite här och var. Så vi köpte speciella svarta disktrasor, och jag sydde små mörkgrå mikrofiberdukar till espressomaskinen.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Just det här med att dölja fulheter som brickor med disk var ett av de viktigaste uppdragen när vi gjorde planritningen. Inne i pelaren gömmer sig disken i en stickvagn med plåtar, synlig endast då man passerar på väg till toaletten.

Beetle Chair från danska Gubi matchar porslinet. Guldsammetsklädda, med glänsande mässingsben blir det en fin accent mot det mörka. Bordsskivorna är i spansk kalksten, specialbeställda från Granitbolaget i Varberg. Underreden i borstad mässing från Pedrali. Vi valde borstad mässing eller guld till alla detaljer i metall, från handag och krokar till lampor och tvålpumpar. Lampan över bordet heter Hägring och kommer från Tyringe konsthantverk.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Visst är den en riktig pärla? Vi unnade oss tre stycken, lampan heter Hobo och är designad av Gustaf Nordenskiöld för Örsjö belysning. Varje lampa är munblåst direkt ner i mässingskorgen.

Eftersom toalettbesöket spelade en stor roll i borgmästarns liv bestämde vi oss för att inreda detta rum lika omsorgsfullt som de mer synliga delarna. Den sexkantiga formen från nyckeln går igen i tapeten Hicks´Hexagon från Cole & Son. Lampan är vintage inköpt på Villa Retro, en formklassiker ritad av Hans-Agne Jakobsson.

Och ska det göras nummer två får det vara med stil, som en borgmästare. Vi införskaffade en särskilt fin toaborste i porslin och andra badrumsdetaljer i mässing från Sekelskifte.se. Här vill man stanna länge, för i högtalarna går historien om borgmästare Anders Lundberg på repeat, inläst av skådespelarna Eric Ericsson och Susanna Helldén. Jag vill passa på att verkligen tacka både dem och studio TMP i Göteborg som hjälpte oss med inspelningen.

Lyssna här!

Brickorna blev också en plats för berättelsen. Miika formgav en bricktidning om både borgmästaren och det vi serverar.

Foto: Linda Stensson Tengvall

I den grafiska profilen ingår också ett exklusivt grått papper, som vi använder för utskrift av skyltar. Utifrån Miikas grafiska mallar kan vi själva göra alla skyltar. Den fina ramen är även den med inspiration från Frank Lloyd Wright.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Till Falkenbergs Matdagar förra året gjorde vi en dessertbricka, ett fint exempel på hur användbar den grafiska profilen är när vi vill berätta något särskilt.

På en kulturhistorisk byggnad kan man inte smälla upp vilka skyltar som helst, men det hade vi inga problem att anpassa oss till. Det blev en stilfull svartlackerad matt yta med vit text. Och det här med att ersätta &-tecknet med en kringla. Så enkelt och genialt, jag blir glad varenda gång jag ser den detaljen.

Foto: Linda Stensson Tengvall

Tilda, Annsi och jag vill passa på igen att tacka alla som jobbat med oss i det här projektet, och som stöttar oss på olika sätt. Jag är så vansinnigt stolt att vi har rott det iland utan att kompromissa med de avgörande detaljerna. Ett stort minusresultat blev det rent ekonomiskt första året, men vi hade is i magen och var säkra på att den risken var nödvändig att ta. Satsar man inte fullt ut är det ingen idé alls, tänker jag. Då blir det varken folkets kärlek eller pristavlor att hänga upp. Nu rullar det på och vi har redan kommit ikapp, mycket tack vare all uppmärksamhet vi fått kring utmärkelserna Västsveriges bästa kanelbulle, Västsveriges bästa semla och Årets stjärnskott i White Guide Café. Och tack alla bloggare som varit här och besökt oss, läs gärna Krickelin och Emma Green. Och håll tummarna för borgmästarnyckeln den 19 oktober!

Foto: Martin Johansson