Idag är det första juli, och yogagröten till frukost har en extra stor symbolisk betydelse. Just idag träder den nya lagen om personalliggare i kraft.

Jag skrev ju ett långt inlägg häromsistens som tillsammans med många andra protester fick stort genomslag. Det blev ett himla rabalder på twitter, Facebook och ledarsidor. Långa delar av min blogg lästes upp under en interpellation i riksdagen, och finansminister Magdalena Andersson svarade att det skulle komma ett förtydligande från skatteverket så att ”Sara som bakar” och alla andra skulle ha all anledning lugna ner sig.

Förtydligande har kommit, men summa summarum är det fortfarande upp till Skatteverket att tolka när verksamhet pågår och inte. Familjer som bor på arbetsplatserna är utelämnade åt kontrollanternas godtycke. Och framför allt – det finns fortfarande inga bevis för att personalliggaresystemet är ett effektivt verktyg i jakten på skattesmitare. Det är bara en onödig börda för alla andra som jag ser det.

Protesterna pågår fortfarande för fullt i tidningar på Facebook och många entreprenörer är arga. Jag blev tillfrågad om att vara med i TV4, men tackade nej. Det är någon annans tur att vara arg, för jag är färdig med det.

Något jag lärde mig den hårda vägen från debatten om kollektivavtal förra året är att det inte är värt att låta känslorna av oförrätt ligga kvar för länge och gro. Det tar för mycket energi och bryter ner humöret. Dessutom är jag för skör för att stå på barrikaderna just nu, jag mådde faktiskt inte riktigt bra av den här uppståndelsen om jag ska vara ärlig. Nu är det sommar, det är fullt upp med annat och jag vill fokusera på allt det härliga som händer i stunden.

Precis när jag började skriva det här inlägget hörde jag Myra spela den en gammal klassiker, och jag sprang genast iväg och gjorde henne sällskap på pianopallen. Den spelade vi nämligen mycket tillsammans när det stormade som mest förra året, och den lyser upp så fint i sinnet. Om kontrollanten kommer kanske vi kunde bjuda på en trudelutt?

Så nu fattar vi pennan och skriver snällt in oss i personalliggaren och försöker vara nöjda med livet som vi lever här på Solhaga. Jag tror och hoppas att systemet skrotas så småningom. Det är så mycket vansinne över det hela att jag inte ens kan ta in det riktigt.

Jag har för övrigt varit inne och beställt ett par extra personalliggare på skatteverkets hemsida, jag tänkte att vi skulle ha en hemma vid köksbordet så att barnen inte missar att skriva in sig. Men de är tillfälligt slut på grund av en oväntat stor efterfrågan. Kan ni tänka er, man får ändå se det komiska i situationen.

Jo, och receptet på gröten! Det är från boken Yogamat som jag fick av en vän. Jag gillar den för att den inte är sådär kletig som vanlig gröt, utan fräsch och tuggig.

Yogagrötblandning
8 dl helt bovete
1 dl quinoa
1/2 dl pumpafrö
1/2 dl linfrö
1/2 dl solrosfrö

För en portion säger boken 1/2 deciliter grötblandning, men jag tar lite mer. Häll på ett par deciliter vatten och koka upp i en kastrull. Häll av kokvattnet, och häll på en ny fräsch deciliter vatten. Låt stå till nästa dag. Sedan är det bara att koka upp, gärna med torkad frukt och en nypa salt. Jag toppar alltid med färska bär, just nu har vi massor av hallon och vinbär i trädgården. En näve nötter och ett kryddmått kanelumma (en mix av malen kanel och grovmalen kardemumma). Kryddor som är bra för magen. Och med en stabil mage klarar man allt, inklusive personalliggarhelsiket. We shall overcome.