Det blev ett pepparkakshus tillslut. Jag hade lovat Myra att vi skulle baka Solhaga redan förra året, men vi orkade inte riktigt hela vägen. Hon tröttnade lagom till att vi kavlat ut en massa deg och lagt på plåtar med bakplåtspapper. Och jag med. Så vi stoppade in alla plåtarna med utkavlad deg i stora bagerifrysen. Tidigt i december tog jag fram plåtarna ur frysen, och sedan blev de stående i stora bagerikylen istället. Spridandes sin frysbrända doft av gammal pepparkaksdeg. Ska du baka någon gång, suckade mina kollegor, och till slut fick jag skärpa mig.

Mallarna var klara, så det var bara att skära ut. Jag hade ritat fönstren på själva mallen, och sedan med kniven markerat genom pappret var allting skulle sitta. 

Jag fick baka bitarna extra länge. Särskilt viktigt eftersom huset är ganska stort och bitarna har en tendens att mjukna. Glasyren gör jag genom att vispa ihop florsocker, en äggvita och lite kokande vatten till lagom konsistens.

Dags att klistra ihop. Inte det mest perfekta huset, det har sina skavanker. Men det är ju som Solhaga i verkligheten, så det gör inget.

Pepparkaksklistret gör jag genom att smälta två delar socker och en del sirap under omrörning till flytande massa. Det bränner inte lika lätt som socker, och stelnar inte heller lika snabbt medan man limmar. Som ni ser hade jag städhandskar på, ett bra trick för att inte bränna sig.

Slutfinish på taket, sedan pudrade jag över lite florsocker som snö.

Sedan bar jag runt på det för att jämföra. Skorstenarna och snickarglädjen är inte med, kanske gör jag en lite mer noggrann version nästa år, för mallarna är sparade.

Dags att flytta in Solhaga i huset.

Väl på plats i salongen kändes det väldigt fint. Ända tills jag upptäckte att det fortfarande luktar frysbränt. Och bakre delen av taket lossnade och landade med en duns bakom skåpet. Men tro det eller ej, biten var intakt när jag drog fram den. Fast jag lät den vara, kom på att det ju var otroligt smart att låta taket vara öppet på baksidan, för annars hade jag inte haft någonstans att stoppa in levande ljus.

Receptet på min deg finns här. Rekommenderar varmt att ni bakar på färsk pepparkaksdeg, för det här med doften hade jag inte räknat med.

Men visst ser det mysigt ut? Nu är det bara en arbetsdag kvar på det här året, imorgon är det dan före dan. Sedan stänger vi bageriet för ett extra långt jullov och öppnar först den 3 januari. Vi ska bara krypa in i det här huset, mysa och ta det lugnt. Och som tur är finns det annat som doftar, gran och hyacinter. Nästa år ska jag baka bageriet, med färsk deg. Hoppas att ni alla har det gott mitt i julstöket!