Nu laddar jag för att göra sista rycket i trädgården inför vintern. Vi går ett varv runt huset och kollar läget. Papegojblommorna är så fina, blommar sent på sommaren och långt in på hösten. Dem ska jag gräva upp och dela, och sätta ut på fler ställen.

En av de finaste färgkombinationerna just nu. Palettblad, alunrot och vissna pionblad.

Malvans sista blomblad darrar i vinden. Se så mycket frökapslar det blir, dem ska jag plocka och ge bort. Tror att jag ska sätta ut en burk i butiken så att alla som vill kan ta.

Rosorna blommar, den här heter White nights.

Jag väntar in i det sista med att plocka ner spetsgardinerna från verandan…

…för säsongen är inte över, Waterloo har både blommor och knoppar.

Något äppelår blev det inte i vår trädgård, men kvitten har vi i mängder. Det måste väl vara för att de här träden blommade tidigare än äpplena, och klarade sig från den där frostknäppen som kom så olyckligt sent i våras?

Blir så fascinerad av dessa små träd som kan producera sådana enorma mängder efter bara fem år. Frukterna är inte helt färdigväxta ännu, förra året skördade vi sent i oktober.

Hoppas att mitt lilla plommonträd på baksidan tar sig lika snabbt. Är så glad för trädet som jag fick av mina medarbetare på vår årliga sommarfest, jag har verkligen saknat plommon i vår trädgård. Sorten heter Reine Claude d´Oullins, ett stort gult plommon med både syra och sötma. Det kan tydligen ta 6-7 år till första ordentliga skörden, men som sagt, man kan hoppas…

Det fina med Solhagas trädgård nu är att den sköter sig själv så bra under sommaren. Om vi bara ser till att rensa ogräs i april-maj, så går det faktiskt att sedan välja hur mycket vi vill engagera oss i juni-augusti. Allt hänger ju på hur intensivt det blir i bageriet, ofta får vi inte så mycket mer gjort än att klippa gräs och frisera häckarna. Alla rabatter är fyllda med perenner och marktäckare som vi inte behöver pyssla om, bara glädjas åt. Som kärleksörten.

Och de vita höstanemonerna.

Borta i bärträdgården är det vildvuxet värre.

Mitt favoritbär mognar i solen.

Aroniabuskarna ger massor av bär nu, gott att ta några och plocka till frukost varje dag. Resten ska skördas och frysas in. Jag vill gärna blanda med andra bär, tycker inte att den rena aroniasylten jag kokade förra året blev så lyckad.

Benny vet så väl att han inte får gå med tassarna i jorden i kryddträdgården. Här ska det skördas ett par omgångar till innan vintern, och göras örtolja så att det räcker ända till nästa säsong.

Den här vet jag dock inte vad jag ska göra av. Ananas-salvia, det lät så spännande när jag slängde ner tre små krukor i varukorgen på Gödastorps Grönt. Men de blev helt enorma och de smaken är lite speciell. Ante har lagt in sitt veto mot två saker i vårt hem – mesost och ananas på mat. Så vi får väl se om dessa blad kan komma till användning på annat håll. Någon som har ett tips?

Piprankan i hörnet såg ut att ha dött i våras, är så glad att den levt upp igen och börjat klättra. Ursäkta bajskorven på grusgången. Som sagt, Benny vet att han inte får göra i bäddarna.

Det finns fler som visar på obändig livskraft. Kaprifolen bjuder upp till en sista dans.

Mot grannens staket blommar dahliorna med så stark färg att det ser ut som att man lagt på ett filter.

Vädret tycks inte vilja bestämma sig för hur det ska bli. Sol eller regn? Det får bli både och.

Rätt som det är kommer väl frost också. Bäst att jag inte glömmer att ta in pelargonerna i år.

Tillbaka på framsidan. Den magnifika piprankan börjar verkligen bli enorm. Det här är en av de växter som flest gäster frågar om.

Hortensiabuskaget vid verandan producerar flitigt med material till våra blomvaser.

Men av alla blommor just nu så älskar jag den rosa höstanemonen allra mest.

Utanför häcken är det dags att rensa. Men det får bli en annan dag, nu går jag in.

Jag tar med mig en bukett. Dagens kombination blir dahlior, nypon och aronia. Vi ses snart igen!