Om ni får chansen tycker jag att ni ska ta en tur till Vänga kvarn i Västergötland någon dag. I olika sammanhang har träffat Malin Jagetun och Oskar Lorentzon som driver det, och vi har blivit nära kollegor som kan prata om allt. Och nu äntligen fick vi chansen att komma dit och se verksamheten på riktigt, prata om personlig hållbarhet och smaka på den bästa semlan hittills i år. Fortsätt läsa En tur till Vänga kvarn
Jag har tänkt ganska länge nu att jag skulle skriva om mitt 2024 här på bloggen, den där årliga sammanfattningen som kanske är mer viktig för mig själv än för er som läser. Men i livet efter sjukdomen har prioriteringar ändrats, och vissa saker får bli när de blir. Först nu blev det dags. Och väldigt långt, jag har ju inte bloggat så mycket de senaste åren, så det finns oändligt mycket att berätta.
När jag tittar i kamerarullen och minns tillbaka var egentligen första halvan av året riktigt eländig. Men eftersom allt vände till det bättre under hösten så minns jag det som ett fantastiskt år. Utvecklande, roligt och rikt. Jag vet att det var ett förfärligt år i stora världen, men den försöker jag stänga av så gott det går. För mig är 2024 året då jag blev friskförklarad och pånyttföddes som en ny version av mig själv. Fortsätt läsa 2024 – det bästa året
Man ska inte svära i onödan, sa alltid min pappa. Men om man ska sätta ord på 2023 både i världen och privat räcker inte ens svärorden till. Första halvåret bestod av elkris, råvarukris, mediacirkus, lågkonjunktur och fel väder. Vilket alltsammans kändes som en västanfläkt när hösten kom med bröstcancer, förlust av vår älskade hund Benny och diverse annat. Nu låter det tungt, men samtidigt har livet också varit ljusare och vackrare än någonsin. Ju hårdare man drabbas desto mer tacksam blir man också för allt som är bra. Fortsätt läsa 2023 – ett jävla år
Tänk om man kunde lära sig vissa saker genom att bara läsa om dem, att jag kunde förmedla till er med denna text vad 2021 lärde mig? Fast det kanske är poängen med livet, att man måste gå igenom allt själv för att verkligen förstå, förändra och gå vidare. Men vi gör ett försök! Tre saker har jag funderat extra mycket på när jag summerar året som gick, och jag hoppas att det kan inspirera. Fortsätt läsa Tre saker jag lärde mig 2021
När jag tittar igenom alla mina foton från 2019 ser jag att det har funnits påfallande mycket att fira, både i det stora och det lilla. För vår del har det varit ovanligt många större fester och upptåg, särskilt där man klär ut eller upp sig rejält. Kan det vara något slags slutet-av-årtiondet-stämning? Men det har också funnits ett mörker att ta sig igenom. Fortsätt läsa Mitt 2019 – fest och mörka skuggor
Bloggen byter skepnad, ber om ursäkt om det ser lite rörigt ut just nu! Jag blev nämligen hackad och fick flytta alltihop till en ny plattform, det tar lite tid att komma i ordning. Men annars är det bra. Fortsätt läsa Under konstruktion
2018 blev året då jag satsade på att fokusera min energi till färre saker, och försöka återhämta mig efter ett omskakande 2017. I hela mitt liv har jag varit en person som tackat ja till det mesta, men nu drog jag mig tillbaka och vände mig inåt för att reparera, bygga upp och utveckla. En viktig och värdefull erfarenhet, visade det sig. Fortsätt läsa 2018 – mitt introverta år
Den gick så fort, julen. Alldeles för fort, jag hann inte riktigt med. Granen tändes för första gången redan på tisdagen i julveckan, då jag ordnade julmys för alla ”solisar”. Sedan gick allting i ett rasande tempo, med crescendo på juldagen då hela släkten var här. Fortsätt läsa Julen och mellandagarna på Solhaga
När det är som mörkast blir det som viktigast att fokusera på ljuset. Senaste tiden har det varit mörkt på vissa fronter, ärenden och projekt som drar ut på tiden och blir som det heter i folkmun – surdegar. (Nu skulle jag ju själv aldrig använda det ordet som något negativt, men ni förstår vad jag menar.) Då hjälper det med hälsosam frukost, tid för egna tankar och långa promenader i novemberljuset. Fortsätt läsa Novemberljuset
Ibland händer det bara. Saker samlas på hög och tillslut får man ett riktigt bryt. Jag gillar ordet. Jag tänker mig det som att regissören i livets teater plötsligt bara skriker – BRYT!!! och sedan stannar allting upp. Nu är det nog, vi behöver samla ihop oss inför nästa scen. Eller ta om den som just utspelade sig och göra den annorlunda. Den senaste tiden hade diverse saker inte gått min väg och nu var tålamodet slut. Riktigt jävla skitslut. Fortsätt läsa Ett klassiskt bryt
Sara bakar 