Det händer ganska ofta att vi får fina kommentarer om vårt bryggkaffe på Solhaga, av gäster som tittar in i bageriet just för att säga hur gott det var. Men inte alla är postitiva. I veckan fick jag till exempel det här brevet.

”Ska lägga in detta på recensioner men skriver till er först. Fikade hos er i eftermiddag och kollade kvittot nu och då står det 37 kr för kaffe. Det får ni gärna ta men lägg då på lite bönor för det var alldeles för svagt. Läser ni inte era recensioner, där klagar flera på det svaga kaffet. Snälla sätt en skylt att det är ingefära i kolakakorna, inget gott alls tyckte vi fyra som åt dem.”

Vi är alla olika, vissa gillar mörkrostat starkt kaffe med brända toner, andra vill hellre dricka mellanrost med brett spektrum av smaker. Vissa vill till och med ha syrligt fruktig ljusrost som mer liknar te när man häller upp det i koppen. Ingenting av detta är fel.

Men för oss som driver servering är det omöjligt att tillfredsställa alla smakriktningar, vi måste välja det som vi själva tror på och tycker är gott. På Solhaga har vi valt en väg som inte är den allra vanligaste. De flesta i vårt avlånga land är vana vid ett starkt och riktigt mörkt kaffe från stora leverantörer som Gevalia, Zoegas och Löfbergs Lila. Själv brukade jag dricka Arvid Nordqvists ekologiska innan vår grannar Daniel och Anna Eråker öppnade Slöinge kafferosteri och jag fick upptäcka en annan värld av kaffesmaker.

Daniel är en av den nya generationens hantverksrostare, som jobbar med millimeterprecision för att rosta små batcher kaffebönor precis så mörka att alla de fina smakerna finns kvar. Att gå på en koppning och provsmaka olika kaffen är som en vinprovning. Vilka toner hittar vi? Smakhjulet innehåller ungefär tusen olika toner att leta efter. Här provar Emma, Annsi, Tilda och jag kaffe inför starten av Borgmästargården våren 2016.

Bönorna är handplockade en och en, levererade direkt från bönder i Afrika och Sydamerika. Där kaffet odlas ekologiskt, utan gifter, av människor som får en anständig lön eftersom det inte finns några mellanhänder som tar av deras förtjänst.

Det kaffet vill jag servera. I början hade vi en ljusrost, men där blev kontrasten för stor till det som våra kunder var vana vid. Så förra året bytte vi till en mellanrost, som Daniel kallar Augustas blandning. Den består av handplockade ekologiska bönor från både Nicaragua och Brasilien.

Innan Daniel rostar går han igenom alla bönorna för att säkerställa att varenda en är av bästa kvalitet. Han levererar alltid nyrostat till oss, och vi maler det precis innan bryggning. Den här sommaren har han jobbat natt i blöta t-shirts för att det helt enkelt är för varmt att rosta på dagtid.

Vi pratas vid en stund om brevet jag fått och som den nörd han är går han direkt på de tekniska detaljerna.

Det som brevskrivaren föreslår med att lägga på några extra bönor är intressant, tycker Daniel. Det motverkar nämligen sitt eget syfte. Har man överdoserat får man inte ut alla smaker ur kaffet, då kolliderar alla smaker med varandra och det blir överextraherat. Det blir för mycket och bitterämnen fäller ut i kaffet.

Så pratar vi lite om priset. Daniel berättar att det råkaffe som de stora tillverkarna köper in bara kostar en tiondel av det som han köper direkt från odlarna.

Det billigare råkaffet har en bittrare smak, vilket många upplever som fylligt, säger Daniel. De flesta har vant sig vid att det ska smaka så, och de stora drakarna har ju dessutom råd att koppla in George Clooney på att göra reklam. Och honom vill ju alla vara som. Eller med, liksom.

Här i Slöinge har vi inte råd med George Clooney, men det borde väl ändå finnas några som vill snacka kaffe med en skäggig nörd över en nybryggd kopp?

Kilopriset för en konsument på Gevalias ekologiska är 84:59 kr, medan en påse från kafferosteriet kostar ungefär sex gånger mer, runt 540 kr kilot. Då kan ni räkna ut att varken Slöinge Kafferosteri eller Solhaga har samma marginal på kaffet som många andra butiker och kaféer, men vi väljer ändå att satsa på en mer kostsam råvara. För det blir en produkt vi kan stå för, i hela kedjan från odlare till kaffekopp.

På Solhaga får man kaffe i kanna för 37 kronor per person, och påtår ingår. Ändå tycker en och annan att det är dyrt. Jag tänker att det vackra ordet dyr också kan betyda värdefull, kostbar, älskad. Något vi kan konsumera med måtta, och välja det bästa alternativet när vi vill njuta.

Vi värmer kannan med hett vatten innan vi häller upp exakt så mycket kaffe som går åt till en kopp eller två.

Vill man dricka mer är det bara att ringa på klockan vid den svarta dörren, så fyller vi på. Så här gör vi för att inte en enda av de kostbara dropparna ska behöva slängas bort. Inte en enda böna ska ha gjort den långa resan förgäves.

Så hur svarar jag bäst på brevet? Visst läser vi recensionerna, vi tar in den kritik som kommer då och då. Men vi kommer att hålla fast vid vår linje när det gäller kaffet, för många kommer just hit för att de vet hur gott det smakar. En del är till och med besvikna för att vi tog bort ljusrosten, så målet är att iallafall i lågsäsong kunna erbjuda handbryggt till dem som vill.

Däremot kan vi bli mycket bättre på att berätta och förklara, många gånger behövs det en historia för att människor ska se på en produkt med helt andra ögon. Eller för att de ska ha chansen att välja något annat som passar dem bättre. Jag berättade lite extra om kaffet för sällskapet som fick just den här brickan, och de blev väldigt nyfikna.

Nu får vi se mamma om du gillar det, du som brygger kaffe så starkt att skeden står i koppen, sa dottern när mamman hällde upp.
Nej, men det här ser väl svart och bra ut, tyckte mamman.

Så till dig som tycker att kaffe ska vara kolsvart och så mörkrostat som möjligt – öppna dina sinnen och smaka! Jag kan vittna om att det är mycket svårt att gå tillbaka till det mörka kaffet när man vant sig vid de rika och komplexa smakerna i ett ljusare rostat kaffe.

Du som verkligen vill ha en mörkare rost kan beställa espresso eller en Americano från vår espressomaskin, eller varför inte prova något helt annat, som en kombucha från våra halländska leverantörer? Vi har också utmärkta teer från Bergstrands.

Sedan finns såklart också alternativet att besöka ett annat kafé. Här i Slöinge har vi till exempel Äppelgården, där kan man dricka Mollbergs Blandning från Zoegas. När jag ringer Annika Lindhe som driver kaféet för att fråga vilket kaffe hon serverar, berättar hon om att hon ibland hänvisar kunder till Solhaga när hennes besökare frågar efter hantverksrostat kaffe. Det är väl toppen att vi kan erbjuda varsitt alternativ och hjälpas åt att guida gästerna till den ultimata upplevelsen?

Jag önskar så att jag kunde göra ALLA nöjda. Men med så mycket besökare som vi har nu är det omöjligt. Men jag är ändå glad för alla som uttrycker en åsikt, vilken den än är. Utan det hade vi inte kunnat göra de medvetna val som är så viktiga för att vi ska kunna utvecklas och vara stolta över oss själva. I det här fallet väljer vi att stå kvar, även om det blåser lite ibland.

Och detta med kolakakorna. Jag bara älskar att det är ingefära i dem, det är ju det som är hela poängen. Så den som vill ha kolasnitt utan ingefära får vackert baka själv, receptet på mina kakor finns här och det är bara att utesluta ingefäran. Men visst kan jag sätta ut en skylt, jag är helt övertygad om att de kommer att sälja ännu bättre då. Tack för kaffet och ta en kaka till!