Det här kan vara den lyckligaste dagen hittills i Myras liv. Som vi har längtat efter dig, lille Benny. I november förlorade Myra sin älskade katt Pojken, han blev påkörd precis här utanför. Det enda som kunde trösta var tanken på ett nytt liv. Ett hundliv. Vi har tänkt på det länge, att en hund kunde få det fint på Solhaga med oss som alltid är hemma. Fortsätt läsa Välkommen hem, Benny
Jo, den där bilden som jag lovade att visa hur den blev? Idag kom den, på en helsida i Hallands Nyheter. Jag är nöjd med att den inte är så där trevligt feminin som det ofta brukar bli när jag ska porträtteras. Jag ser liksom mäktig och stark ut, och just nu känns det faktiskt precis så. Fortsätt läsa Närvarande
Hej alla julstressade vänner därute, idag blir det ett annorlunda recept som gör gott och ger sinnesro på många sätt. För varje år som går känner jag allt större motvilja mot julhandeln som bara tycks växa. Köpfesten fortsätter medan isarna smälter och skogarna brinner. Årets julklapp till mina medarbetare på Solhaga blev därför något som jag gjort själv, av saker som jag redan hade. En ögonkudde fylld med ekologiskt korn från Limabacka Kvarn, avsedd för vilsamma stunder. Fortsätt läsa Ögonkudde med korn från Limabacka Kvarn
Det hände något förfärligt idag. Grannflickan knackar på vid femtiden, en katt är påkörd på Järnvägsgatan precis utanför och hon säger att det kan vara en av våra. Jag bara springer ut och förtvivlan vet inga gränser när jag tar upp Pojkens varma kropp i min famn. Han är död. Mannen som kört på honom säger att han är så ledsen, och mitt i allt hinner jag tänka att det är fint att han inte bara åkte iväg. Jag säger att det är ju svårt att se i mörkret, och sånt kan ju hända vem som helst av oss. Fortsätt läsa En älskad lussekatt har lämnat
Jag har blivit nominerad till årets bagare på Stellagalan, Sveriges första gastronomiska gala som prisar enbart kvinnliga proffs inom mat och dryck. Det är med blandade känslor jag tar emot den nomineringen, inte minst i dessa #metoo-tider. Jag är feminist och jämlikhetskämpe ut i fingerspetsarna, men jag har aldrig gjort något väsen av det utan bara jobbat på genom att ta plats och inte kommentera saken. Men strukturerna finns ändå där varesig jag vill eller inte. Fortsätt läsa Om flickebarn och töser
I fredags var Ante och jag gäster på Företagarna Falkenbergs återkommande frukostmöte med tema familjeliv. Den stora frågan är hur vi som företagare kan skapa oss ett hållbart liv. Och hur gör man rent praktiskt när man känner marken gunga under fötterna? Går det att stoppa en utmattning i tid? Här kommer mina fem steg för den som satt ribban högt i livet och kämpar på i riskzonen. Fortsätt läsa Backa från väggen i fem steg
Tiden går, och jag vill stanna den. September är här, höstlugnet börjar lägga sig över Solhaga. Kanske är det så att jag aldrig i hela mitt liv har varit så tillfreds som nu. Tänk att allt kunde vända från det totala mörkret i vintras, till detta sagolika lugn. Igår hade jag min första lediga söndag sedan i juli, och jag passade på att ta med mig kameran på min vanliga runda. Fortsätt läsa Septembersöndag
Idag har jag varit gift med Ante i 18 år. Jag var 25 och han 32 när vi gifte oss på verandan till i mitt föräldrahem i Jörlanda. Vad är det då egentligen som gör att det har gått så bra för oss? Ja inte är det då romantiska helgtrippar, blombuketter eller parterapi, iallafall inte för vår del. Vi går ett varv runt huset istället. Varje dag, hur trött jag än är i fötterna efter en lång dag i bageriet. Häng med! Fortsätt läsa Recept på ett gott äktenskap
Idag är jag gäst i hängmattan hos Robbans Bästa, bloggen som tar fika på absolut största allvar. Under sommaren intervjuar Robban ett antal framstående bagare och konditorer, jag är generad och hedrad på samma gång att få vara en i raden! Fortsätt läsa Hållplats hängmattan
Idag är det min födelsedag. Jag firar med att skrota runt hemma i de nya fina fårskinnstofflorna jag fick på sängen i morse, gå igenom bilderna från förra året och planera inför det som kommer. Många verkar ha utnämnt 2016 till ett riktigt skitår, och visst kan jag hålla med. Men när jag tittar tillbaka på mina bilder ser jag ett väldigt fint år. Så fyllt av engagerade människor och goda krafter att jag känner gott hopp inför nästa. Det bästa man kan göra i en mörk värld är att sprida så mycket ljus man kan på den lilla plätt där man befinner sig. Så tänker jag. Fortsätt läsa Nytt år
Sara bakar 