Ibland händer det bara. Saker samlas på hög och tillslut får man ett riktigt bryt. Jag gillar ordet. Jag tänker mig det som att regissören i livets teater plötsligt bara skriker – BRYT!!! och sedan stannar allting upp. Nu är det nog, vi behöver samla ihop oss inför nästa scen. Eller ta om den som just utspelade sig och göra den annorlunda. Den senaste tiden hade diverse saker inte gått min väg och nu var tålamodet slut. Riktigt jävla skitslut. Fortsätt läsa Ett klassiskt bryt
Här ska ni få receptet på den improviserade peston som jag gjorde på Falkenbergs matdagar igår. Jag hade tjugo minuter på kunskapsscenen till mitt förfogande, och jag ville använda dem till att inspirera och berätta om allt gott som går att göra av överblivet bröd. Jag hade tagit med mig basilika hemifrån trädgården, och fick ett knippe grönkål av mina vänner på Källdalens Trädgårdar som ställde ut mittemot scenen. I det här receptet ersatte jag de traditionella pinjenötterna med ströbröd av Solhagas Fyra frön. Och istället för parmesan tog jag en torr bit bondost från Skrea. Fortsätt läsa Pesto på grönkål och brödsmulor
Rädda brödet, det är Solhagas tema på årets upplaga av Falkenbergs Matdagar. Igår stod jag på kockscenen tillsammans med Lisa Lemke och Sandra Mastio. Vi pratade om allt möjligt gott man kan göra av gamla brödkanter. Lisa lagade panzanella på gårdagens levain, en toscansk brödsallad som är något av det absolut godaste man kan göra av gårdagens bröd. Fortsätt läsa Panzanella
Imorgon drar det igång för tredje året i rad – Falkenbergs Matdagar. På Rådhustorget finns en kockscen, där ska jag baka den här äppelkakan, som min granne Hiltrud bjöd på när jag fick vara med på ett möte med Slöinge Hembygdsförening. I min tappning byter jag ut hälften av sockret och hälften av mjölet i receptet mot strö av räddat vetebröd. Fortsätt läsa Äppelpaj på räddade bullar och trasiga kolakakor
Nu var det ett tag sedan ni hörde från mig. Efter att sommaren ebbade ut har jag bara försökt vila så mycket jag kan för nu väntar en månad med marknader nästan varje helg. Jag brukar vara väldigt försiktig med att planera in saker precis efter högsäsongen, för jag vet hur slutkörda vi alla brukar vara. Men just i år tackade jag ja till precis allt för att säkra årets resultat. Jag räknade ju med att Solhaga skulle tappa intäkter när vi slutade leverera till ICA. Men det blev tvärtom, vi ökade istället. Hursomhelst känns det bara roligt nu att vi ska vara med överallt, och vi kan anställa två nya nu under hösten. Första festligheten ägde rum nu i helgen, då bygdespelet Hagbard och Signe hade premiär vid fornminnet Hagbards Galge i Asige. I pausen kunde teaterbesökarna handla på den lokala marknaden där vi lokala mathantverkare ställde ut. Helgen till ära hade vi bakat ett bröd, så som man kunde tänka sig att det smakade på Hagbard och Signes tid. Fortsätt läsa Asigebröd till Hagbard och Signe
Skördetid. Kanske ett av de finaste ord jag vet efter den här torra sommaren. Idag har det regnat, haglat och åskat om vartannat, och jag är glad för varenda droppe. Myra tycker att vi bakar alldeles för lite hemma, och det har hon alldeles rätt i. När jag kommer hem från långa dagar i bageriet är det inte direkt bakning som har högsta prioritet om man säger så. Men idag har jag lovat henne att vi ska baka äppelpaj, och eftersom vi har ett överflöd av äpplen i trädgården passar det ju extra bra. Fortsätt läsa Smulpaj i skördetid
Det händer ganska ofta att vi får fina kommentarer om vårt bryggkaffe på Solhaga, av gäster som tittar in i bageriet just för att säga hur gott det var. Men inte alla är postitiva. ”Lägg på lite bönor för det var alldeles för svagt. Läser ni inte era recensioner, där klagar flera på det svaga kaffet.” skriver en besökare, och i det här inlägget vill jag berätta lite mer om kaffet från Slöinge kafferosteri. Och om varför vi inte kommer att byta ut det. Fortsätt läsa Om kaffet
Hur får man energin att räcka till när den behövs som mest? Som jag berättade i förra inlägget har vi ökat bortom förväntningarna och det betyder också att vi är för få som jobbar här på Solhaga. Att rekrytera och skola in nya medarbetare mitt i kaoset är väldigt svårt, så Ante och jag har fått rycka in extra. I mitten av juli märkte jag att det skulle krävas radikala grepp för att jag skulle kunna gå stark igenom sommaren och ha ork kvar till allt roligt i höst. Jag har alltid varit skeptisk till dieter och tänkt att lagom är bäst. Men i det här fallet bestämde jag mig för att lägga om helt, och här kommer receptet på min favoritfrukost just nu. Fortsätt läsa Bovetepannkakor till frukost
Det blev inte bloggat i juli, inte en chans faktiskt. Solhagas servering ökade med fantastiska 35% mot förra året, och det var vi inte riktigt beredda på. Nu är vi inne på de sista riktigt intensiva dagarna, sedan lugnar det sig lite. Jag är så stolt över mig själv och alla som jobbar här. Att vi har klarat att hålla ångan uppe, brödhyllan något så när full och disken överbelamrad med många sorters godsaker. Jag har alltid gillat det där läget där vi tänjer på gränserna till det omöjliga. Men samtidigt oroar det mig lite, och vissa gånger den här sommaren har jag tänkt för mig själv att nej det här går inte. Solhaga som från början var tänkt som ett bageri, har blivit ett fikaställe. Fortsätt läsa Rekordsommar
Idag är det första juli, och yogagröten till frukost har en extra stor symbolisk betydelse. Just idag träder den nya lagen om personalliggare i kraft. Gröten är från boken Yogamat som jag fick av en vän. Jag gillar den för att den inte är sådär kletig som vanlig gröt, utan fräsch och tuggig. Och med en stabil mage klarar man det mesta. Fortsätt läsa Juli börjar med yogagröt och ett djupt andetag
Sara bakar 