Olivbröd och konstrunda

Den här helgens bröd på Solhaga är ett ljust bröd med både svarta och gröna oliver. Och just nu pågår konstrundan i Halland, och här i Slöinge finns inte mindre än två väldigt duktiga konstnärer man kan besöka. Anne Lang på fantastiska Prästgården och vår granne Susanne Peterson som bor i ett rött tegelhus precis i backen nedanför Solhaga. Fortsätt läsa Olivbröd och konstrunda

Couronne och mina topp tre lyckopiller

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, man kan säga att livet hakade upp sig lite. Jag behövde helt enkelt en paus för att hämta andan och ta sats. Nu sitter jag här med tusen inlägg i huvudet, och vet inte i vilken ände jag ska börja. Men som Ante sa till Max just idag när han satt och kämpade med en skrivuppgift vid köksbordet – det är bara att få ur sig det första ordet, så rullar det på sedan. Så här kommer det: Olivbröd. Fortsätt läsa Couronne och mina topp tre lyckopiller

Prästgården 101, Slöinge

Igår var det äntligen dags för min favoritbutik att öppna för säsongen, ni kan fatta att jag hängde på låset klockan elva. Att kliva innanför dörren till Prästgården 101 i Slöinge är som att komma till himmelriket. Man skulle rakt av kunna flytta hela butiken till New York eller Berlin och göra dundersuccé där, men nu råkar alltihop ligga i lilla Slöinge. Det gläder mig oändligt mycket. För det här stället är verkligen värt inte bara ett, utan flera besök. Fortsätt läsa Prästgården 101, Slöinge

Bort allt vad oro gör

Varje år får jag en liten summa pengar efter min pappa. Han hette Daniel Helldén (1917-1998) och var tonsättare och musikpedagog. Jag har aldrig tänkt så mycket på vad jag egentligen gör med de där pengarna, de har liksom försvunnit in bland vardagsutgifterna. Men så häromdagen kom jag på hur jag bäst ska förvalta mitt arv. I fortsättningen ska jag köpa en riktigt fin flaska vin för hela beloppet. I år föll valet på en La Rioja Alta Gran Reserva från 1995. Fortsätt läsa Bort allt vad oro gör

Fem år med Solhaga, del 3

Dags för tredje och sista delen i berättelsen om våra fem år med Solhaga. Nu tänkte jag ta er med upp på den övre våningen – även kallad vinden. Världens bästa snickare Peter och JB satte igång, och projektet växte. Taket var dåligt och måste rivas. Vi fick i princip bygga en helt ny övervåning, och det hela blev en kamp mot klockan. Vi hade inte tak över huvudet och höststormarna närmade sig. Fortsätt läsa Fem år med Solhaga, del 3

Fem år med Solhaga, del 2

Dags att kliva innanför dörren på Solhaga, för idag ska ni få följa med och se vad som har hänt på nedre våningen under de här fem åren. Redan här vill jag säga till alla tidigare Solhaga-bor att det här inlägget inte på något sätt vill racka ner på hur det var innan. Allt har ju sin tid. Se det istället som en kärleksförklaring till ett hus som vi har försökt förbättra med den största ödmjukhet och respekt för historia och hantverkstraditioner. Fortsätt läsa Fem år med Solhaga, del 2