Jag har fått ett intyg med posten. Det visar att jag har gått en kurs i hantverksbageri för Jan Hedh. Jag tänker på hur nära det var att jag inte åkte, och hur bra vi människor är på att tala om för både oss själva och varandra att saker inte går. Här i Halland finns det till och med en dialektal variant som varit nästan som en ofrivillig slogan för Falkenbergs kommun. Du kan alltid dänga ett ”Det gaur inte” i huvudet på någon som kommer med en ny idé. Fortsätt läsa Det gaur inte!

Julen är överstökad, och nu fortsätter äventyret. Imorgon åker vi till Edinburgh hela familjen. Ante, Max och Myra ska vara lediga, medan jag ska vara med och jobba med öppningen av det nya svenska bageriet Söderberg. Detta ska bli så vansinnigt spännande! Jag har packat ner en hel pärm full med recept på svenska klassiker och personliga favoriter från de senaste åren på Solhaga. Fortsätt läsa Vocabulary

Det senaste året har den ena begåvade och kreativa vännen efter den andra drabbats av utmattningsdepression. De flesta jag känner bär på frustration över att aldrig hinna med, klara av och räcka till. Ändå står vi handfallna och oförmögna att verkligen göra något åt saken. Det gäller mig också, även om det på ytan kan se ut som att jag lyckades hoppa av ekorrhjulet när vi lämnade Göteborg och startade bageriet. Men sig själv springer … Fortsätt läsa Dags att tacka ja

Det var Max som tyckte att vi skulle åka till Paris. Han ville åka upp i Eiffeltornet, och så hade han hört talas om katakomberna. Högt och lågt i Paris fick helt enkelt bli hans 12-årspresent. Dessutom tog vi med oss min mamma, som aldrig har varit i Paris. Här är våra tio mest minnesvärda upplevelser utan inbördes ordning på vår allra första storstadssemester tillsammans med barnen. Fortsätt läsa Högt och lågt i Paris

Vi är hemma från Paris, och idag hade jag tänkt blogga om resan och allt roligt vi har gjort. Men vid lunch fick Ante ett samtal från Mölndals sjukhus. Hans pappa Nils har varit väldigt svag på sista tiden, och nu var det dags att ta farväl. Det blev fint och stillsamt. Så ikväll tar vi det bara lugnt och pratar om alla fina minnen vi har av Nils som pappa, svärfar och farfar. Fortsätt läsa Sorg i huset

Det är en stor dag idag. Min svägerska Alexandra Weilenmann har invigt sin källarbutik Villa Retro i Björkekärr, Göteborg. Det är få människor jag vet som har en så fin känsla för detaljer som hon. Hon kan gå in på en loppis och inom några minuter ha plockat ihop en hög smaskiga fynd – både prisvärda och stilsäkra. Själv ser jag inte skogen för bara träd, fast jag också är rätt van loppisbesökare vid det här laget. Fortsätt läsa Invigning på Villa Retro

Vi tog en paus och åkte till Danmark på höstlov, precis när stormen Simone drog in. Jag vet inte hur det gick till, men på något sätt lyckades vi befinna oss just precis där det INTE blåste som värst. Det mest dramatiska som hände oss var att kortterminalerna på Føtex i Birkerød inte kunde kommunicera med svenska banksystemet, och att jag med skräck såg framför mig hur vi skulle sitta av några dagar utan allt det goda jag hade proppat en hel kundvagn full med. Rød pølse, fisekfilet med remoulade, ostar, snacks, vin och gin&tonic och så vidare. Men allt ordnade sig efter en stormig promenad till en bankomat i närheten. Fortsätt läsa Långkok och långpromenader

etta är min bloggpost nummer fyrahundra! Jag firar med att kolla lite statistik i Google Analytics och kan konstatera att den här webbplatsen har haft 109 171 unika besökare sedan mitt allra första inlägg den 1 augusti 2009. Där berättas om hur Solhagahuset ska renoveras under hösten, och om hur jag hoppas få eld i stenugnen till jul. Tänk om jag hade haft en aning om vilket äventyr som väntade. Att jag knappt fyra år senare skulle sitta här på vinden ovanför bageriet och höra pinglet i dörrklockan där nere. Fortsätt läsa Nr 400