Det är kanelbullens dag, men ännu viktigare för mig är att min Max fyller år. Han blir tolv idag, och vi firar genom att inte åka till Skördefest på Tjolöholms Slott som många andra av mina matkollegor. Det hade i och för sig varit väldigt roligt, men vi håller oss inom hemmets fyra väggar istället. Och det är inte vilka väggar som helst, utan nytapetserade sådana. Fortsätt läsa Hemmets väggar
Den 17 april 2011 tog jag den här bilden från vårt sovrumsfönster på Solhaga. Vi hade precis öppnat bageriet och börjat planera för hur innergården skulle se ut. Vi ritade linje där gränsen mellan grus och gräs skulle gå, och borta vid bilen tänkte vi oss ett litet skjul för redskap och annat. Men så gick det som det gick. Det visade sig att bageriet snabbt skulle växa sig större än vi väntat oss, och att ett skjul inte skulle räcka särskilt långt. Så tre år senare blev en byggnad med en bottenplatta på 54 kvadrat ungefär. Vi hade tänkt ha det klart till 1 juni, men det blev en lite försenat sådär som det brukar bli. Med stor möda har vi och alla fantastiska hantverkare jobbat som dårar de senaste veckorna för att få det färdigt lagom till att den riktiga högsäsongen börjar nu till helgen. Fortsätt läsa Det blev ett hus!
Ni som följer min blogg kanske kommer ihåg det där trädgårdsrycket som Ante och jag gjorde i höstas? Jag proppade hela bilen full med växter från löddeköpinge Plantskola och under en hysterisk helg i oktober planterade vi alltihop. Med storslagna drömmar om ett romantiskt paradis den kommande våren och sommaren. Nu är vi där. Men den allra finaste blomman står inne på bordet i butiken. Den har jag fått av Uta Franke från Svenska Kyrkan i Halmstad, som tack för att vi skänker överblivet bröd från Solhaga till Martin Luthers församling. Fortsätt läsa Den finaste blomman
Tänk att jag just har plockat min vackraste bukett någonsin – i mars! Julrosen är min favoritblomma och vi har fyra olika sorter som blommar just nu på Solhaga. Att ha en egen trädgård är en stor lycka för mig. Det ska bli så vansinnigt spännande att se resultatet av vårt stora arbete i höstas med att plantera och röja. Redan nu kan man ana hur fantastiskt det kommer att bli. Fortsätt läsa Rosor i mars
Så här på årets allra mörkaste dag tänkte jag låta er följa med på en ljusvandring på Solhaga. När vi köpte huset var tanken att vi skulle ha ett mycket opretentiöst ställe att koppla av på. Vi köpte tio sängar och två bäddsoffor på IKEA, samt lite nya kuddar och täcken för att kunna ha många gäster på besök. Resten av inredningen har vi fått, eller fyndat på loppis och auktioner. Fortsätt läsa Ljus
En del av er som gått förbi Solhaga senaste tiden kanske har undrat vad det är för konstigt arrangemang vi har satt upp med tvättlinor och blomkrukor strax intill parkeringen. Jag kan säga att det har med framtiden att göra. Fortsätt läsa Nybyggarna
Redan tidigt i vårt förhållande myntade Ante uttrycket Projekt-Sara. Det är henne ni ser på bilden. Hon kommer varken att äta, dricka, sova eller svara på tilltal förrän allting är HELT FÄRDIGT OCH PERFEKT. Den här gången var Solhagas veranda föremålet för min projektiver. Det var den som vi föll för när vi såg huset första gången trots att den var så förfallen och sned. Nu blev jag besatt av tanken på hur fin den skulle bli. Särskilt viktigt nu till högsäsgonen då cafégästerna behöver någonstans att sitta om det regnar. Fortsätt läsa Projekt-Sara och Solhagas veranda
Dags för tredje och sista delen i berättelsen om våra fem år med Solhaga. Nu tänkte jag ta er med upp på den övre våningen – även kallad vinden. Världens bästa snickare Peter och JB satte igång, och projektet växte. Taket var dåligt och måste rivas. Vi fick i princip bygga en helt ny övervåning, och det hela blev en kamp mot klockan. Vi hade inte tak över huvudet och höststormarna närmade sig. Fortsätt läsa Fem år med Solhaga, del 3
Dags att kliva innanför dörren på Solhaga, för idag ska ni få följa med och se vad som har hänt på nedre våningen under de här fem åren. Redan här vill jag säga till alla tidigare Solhaga-bor att det här inlägget inte på något sätt vill racka ner på hur det var innan. Allt har ju sin tid. Se det istället som en kärleksförklaring till ett hus som vi har försökt förbättra med den största ödmjukhet och respekt för historia och hantverkstraditioner. Fortsätt läsa Fem år med Solhaga, del 2
Vi firar ett jubileum idag. Det är exakt fem år sedan Ante och jag lämnade bort barnen, hyrde golvslip och åkte till Svensk Fastighetsförmedling i Falkenberg för att skriva på några papper som gjorde oss till ägare av det finaste lilla hus man kan önska sig. Det behövde ju bara målas lite här och där, som jag skrev på facebook. Sedan började arbetet. Fortsätt läsa Fem år med Solhaga, del 1
Sara bakar 